ver1.1_130116_PP_L

Monthly Archives: juli 2013

Låglönekonkurrens löser inte arbetslösheten

Ej publicerad replik i Norrköpings Tidningar

Ledarvikarien Henrik Hall i NT den 16 juli (finns tyvärr inte på NT:s hemsida) Låglönejobbmenar att Sverige kan konkurrera med lägre löner. Det visar hur svårt det är att tänka ur ett helhetsperspektiv.

På Hall låter det som om det handlar om arbetslösa ungdomar och att de skulle vara betjänta av låglönejobb. Hundratusentals vuxna har varit anställningslösa i åratal, många akademiker. Skulle akademiker vara betjänta av låglönejobb? Hur ska unga inspireras till att studera om det inte finns en chans att betala tillbaka studielånen under ens livstid? Om det redan idag inte finns tillräckliga monetära incitament för att studera blir det inte bättre av att de ska konkurrera om låglönejobb. Många är kortutbildade. Samtidigt finns inte okvalificerade jobb som förr. Deras framtid består av meningslösa tvångsåtgärder av myndigheter och en påklistrad bild av att det är fel på dem.

Arbetslöshet skapas av skuldekonomin som kräver mer pengar ur ekonomin än vad som finns i ekonomin. I priset för varje vara/tjänst är mellan 30-40 % ackumulerad ränta inbakad. Det är en orsak till varför arbetsgivare idag upplever att det är för dyrt att anställa arbetslösa. Med Halls logik blir det en fråga om lönekostnader när det egentligen handlar om ett ekonomiskt system som hjälper ett fåtal att suga ut både producenter och konsumenter som får betala ränta inte enbart för egna lån utan även för andras lån genom den ackumulerade räntan i priset.

Forskarna Wilkinson & Pickett visar att inkomstojämlikheter ökar ohälsan på individ och samhällsnivå. Samtidigt konsumerar vi motsvarande 1,6 jordklot. Vi har skapat ett samhälle där det premieras när man suger ut människor och miljö. Alla människor förtjänar ett liv i glädje och tacksamhet. Dagens system är människo- och miljöfientligt.

Lösningen på fördelningsproblematiken är att införa basinkomst som EU-parlamentet föreslog 2010. Alla får lika möjligheter till grundläggande konsumtion och individens frihet gentemot systemet. Obalansen mellan skuldekonomin och miljön löses genom räntefri valuta som leder till en realekonomi med konsumtion på jordens villkor.

Förändring av invanda tankemönster är svårt men det krävs för att ge kommande generationer en källa av glädje och tacksamhet mot tidigare generationer, det vill säga oss.

Återupprätta synen på människan

Publicerad i Norrköpings Tidningar, debatt 13-07-12

Anna K.B. Lövheim, föräldraledig politisk handläggare (M), anser i NT 29 juni att vi måste återupprätta synen på företagande. Hon skräms av siffror i Svenskt Näringslivs företagsbarometer. Hon marknadsför en bild av att alla människor verkar vara företagare eller presumtiva sådana.

Jag betonar att jag är partipolitiskt obunden så mitt resonemang inte tolkas som försvar av varken vänster eller högerpolitik. Det är nämligen så att båda blocken tillber ett ekonomiskt system som definierar människan som en arbetande varelse oavsett som lönearbetare eller företagare. Samma system dömer ut de människor som av de hårda krav som arbetslivet ställer, inte längre kan eller får utrymme att lönearbeta. Dessa människor förödmjukas inför sin omgivning då omgivningen inte ser dessa som hela människor.

Den enkla lösningen från höger och vänster är att vi måste pressa dessa människor ännu mer för att passa in i ett sammanhang som inte vill ha dem. En lösning som ökar den allmänna stressen ännu mer. En lösning som innebär ytterligare ökning av stressen på miljön med stora konsekvenser för våra barn och barnbarns livsvillkor. Stress minskar nämligen förutsättningarna att ta ansvar för sig själv, andra och miljön i tillräcklig utsträckning.

Lövheim missar att det måste finnas balans mellan arbete, livskvalitet och miljö. Höger-vänstersystemet tror att om man bara skapar lönearbete så får vi livskvalitet och bättre miljö. Problemet är att livskvaliteten och miljön skadas av den hysteriska idén att lönearbete eller företagande är lösningen på alla problem. Den som inte vågar tänka utanför boxen ser naturligtvis detta resonemang som samhällsfientligt.

Men ställ då frågan om det egentligen inte är dagens system som är människofientligt och miljöfientligt? Människor känner sig ofria och mår inte bra utan knaprar mer och mer psykofarmaka. Många barn i skolan är stressade över att de hela tiden måste prestera så att de inte hinner vara barn. Vi hinner inte hjälpa våra gamla. I samma takt som BNP ökar, ökar även oljekonsumtionen och annan konsumtion och därmed miljöproblemen.

Varför inte ta det bästa från vänster, nämligen att vi behöver en gemensam samhörighet samt det bästa från höger, nämligen individens frihet? Se människor som meningsskapande varelser i stället för egoister och samhället som en manifestation av meningsfullhet. Se ekonomin som ett system som enbart ska fördela pengar till nödvändig konsumtion och inte ett system för att berika sig på andras bekostnad.

Ska vi nå balans mellan arbete, livskvalitet och miljö måste vi skapa en ekonomi på miljöns villkor och inte på riskkapitalismens villkor. Vi använder i dag resurser motsvarande 1,6 jordklot vilket innebär att vi varje år tar av ”kapitalet”. Det skulle ingen företagare acceptera i sitt företag.

Anna K.B. Lövheim, jag lyckönskar dig till ditt föräldraskap, men sluta tänka som en politisk handläggare och börja tänka som en mor. Indianerna tänker sju generationer fram. Du kan öva genom att tänka på dina kommande barnbarn.

 

Försäkringskassan är också i kris

Dagens Arbena publishingprisetDagens Arena rapporterar att sedan 2008 har Försäkringskassan minskat sin personal med 5000. När personalen nu är så stressad att de riskerar bli klienter, dvs. sjukfall anställer man 300 personer och tror att det ska räcka.

Interna medarbetarundersökningar visar att motivation och trivsel ökar. Som man frågar får man svar. Alla vet att det kan vara svårt att vara kritisk till den som har makten över lönechecken. Särskilt när man vet att arbetsmarknaden inte dräller av lönearbeten. Ett annat scenario är att den personal som är inkännande och moraliskt medveten i sitt arbete inte klarar av dagens situation medan de som är känslomässigt avtrubbade känner sig som fisken i vattnet ju mer mekaniskt arbetet blir. Resultatet blir att man får en myndighet som hotar de demokratiska värdena och rättssäkerheten.

Jag rekommenderar nedanstående artiklar på dagens arena:

Brevet som visar kaoset på FörsäkringskassanFörsäkringskassan

”Jag har inte tid att göra mitt jobb”

Personalen minskar – trots allvarliga arbetsmiljöbrister

Det är dags att se Försäkringskassan ur ett helhetsperspektiv. Medan alla diskuterar problemen och hur man ska lappa och laga är det ingen som diskuterar orsaken till problemen. Varför har vi fått det samhälle vi har??? Varför har vi ett samhälle där fler känner sig otrygga och rädda vilket ökar ohälsan så att myndigheterna blir överbelastade, både externt och internt???

I detta känslolösa samhälle har det blivit viktigare att visa att man passar in än bryr sig om. Med fokus på materiella behov kommer människor till slut i konflikt med sin grundläggande mänsklighet som utgår från att vi alla hör ihop och att det är riktigare att samverka än att konkurrera ut varandra. Till och med byråkratens kropp och själ hör ihop. Den människa som inte förstår att ta medveten ställning mot känslolösheten är i riskzonen för att bli en person som i efterhand försvarar sig med ”jag gjorde bara som jag blev tillsagd att göra”. Dessa ord ekar sedan länge i historiens långa korridorer.

SALO har sedan länge pläderat för att åtminstone alla myndigheter som betalar ut ersättning till medborgarna ska slås ihop och bilda en medborgarmyndighet där personalen inte behöver agera gatekeepers för att hålla folk utanför sin rätt att få hjälp. Då kan personalen fokusera på att ge medborgare service i stället för att känslokallt förpassa dem till mellan-stolarna-landet.

Våga snacka mänskliga behov och organisera samhället utifrån dessa i stället för byråkratins  behov av makt och styrning!

Arbetsförmedlingen har förtroendekris

ArbetsförmedlingenI Arbetsförmedlingens årliga återrapportering av sin verksamhet till regeringen kom deras rapport den 14 juni.

I titeln står ”Stärkt förtroende för Arbetsförmedlingen”. Läser man rapporten så framgår med en tydlighet som inte går att missförstå att Arbetsförmedlingen har det absolut sämsta förtroendet av alla jämförda myndigheter från svenska folket.

SKI:s anseendeindex som redovisas i rapporten anger att Arbetsförmedlingens förtroende ligger på 48,0 där nivån för godkänt är satt till 60,0 enligt SKI.SKI anseendeindex 2012

Att i titeln hävda att man fått stärkt förtroende när siffrorna visar så usla resultat kan i bästa fall vara ett utslag av att man vill så mycket men inte klarar det. I värsta fall innebär det att arbetsförmedlingen och dess generaldirektör vill vilseledaGeneraldirektör Angeles Bermudez-Svankvist regeringen, riksdagen och svenska folket då inte alla kanske har tid att läsa rapporten och då i stället utgår från den goda dager som arbetsförmedlingen framställs i när man läser titeln. Oavsett vilket så är det allvarligt när myndigheter ger inkonsekventa signaler om sin verksamhets förtroende. Samtidigt går det inte att undvika reflektionen att det kan vara symtomatiskt att just en myndighet som beter sig på det viset får ett lågt förtroende från folket. Det blir lekstugevarning.

I rapporten finns även en undersökning från TNS/Sifo som bekräftar SKI:s index. Även här ligger Arbetsförmedlingen i botten på – 21punkter, 43 punkter under genomsnittet som ligger på + 22. Skillnaden mellan genomsnittet  och den högst rankade Riksbanken ligger på 26 punkter. Arbetsförmedlingen har alltså ett större avstånd till genomsnittet än vad den högst rankade har.TNS Sifo anseendeindex 2012

Uppenbart har Arbetsförmedlingen en förtroendekris och enligt en rapport som ST-facket från november förra året, är det även en intern kris. Jag skrev om detta i mitt inlägg ”Arbetsförmedlingen – en tyst myndighet”.

Är det inte dags snart att börja diskutera Arbetsförmedlingens roll ur ett helhetsperspektiv snart? Vi har massarbetslöshet av gigantiska mått och Arbetsförmedlingen är naturligtvis inte skyldig till den eftersom arbetslöshet är en variabel i skuldekonomin som skapar tuffare och tuffare förutsättningar för både privat och offentlig verksamhet. Den intressanta frågan är inte hur arbetsförmedlingen ska administrera runt folk i åtgärder utan hur vi ska ge befolkningen en trygg ekonomi genom en ”livslinje” i stället för en arbetslinje som inte längre fungerar. Den som idag har lönearbete är inte heller trygg då snabba ekonomiska förändringar kan slå hela branscher i sank.

Sociala Media

     

Kontakta oss

Vision Balans
Södra Promenaden 60G
602 39 Norrköping
info@visionbalans.se

Tidningen Vision Balans
Vision Balans kommer i fortsättningen att komma ut i digital form. Här under denna domän www.visionbalans.se
Twittrar
Arkiv
Kategorier