ver1.1_130116_PP_L

Arbete

Vi behöver en ny ekonomi

2016-05-17

Av Per Almgren, civ.ing.

Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet borde ta initiativet till att införa en ekonomisk politik som verkligen kan lösa de problem som vi har, både i Sverige och Penningflöde_mellan_sektoreri de flesta andra länder. Tyvärr är de flesta ekonomer och politiker ännu inte medvetna om var det grundläggande problemet finns.

I dagens ekonomi tvingas medborgarna oavbrutet öka sin skuldsättning för att både företagen och den offentliga sektorn skall kunna gå med vinst respektive överskott. Detta är inte hållbart i längden. Inte ens på kort sikt.

Så snart någon inte använder alla sina inkomster till direkta inköp av dem för inköp, uppstår en brist på pengar i samhället.

Lånas överskottet ut mot ränta måste låntagarna använda en del av sina inkomster till räntebetalningar och då minska ned på sina inköp av varor och tjänster under lånets återbetalningstid. Det minskar då inkomsterna andra människor och företag. Motsvarande gäller för utdelningar på aktier och obligationer.

Räntor och vinster som läggs till kapitalet medför ökad inflation när det

växande penningkapitalet skall förräntas, tvärt emot vad ekonomer och läroböcker i nationalekonomi påstår. Det räcker med en A4-sida för att matematiskt bevisa detta. Gymnasiekunskaper i matematik räcker.

Detta innebär att företag i princip skall drivas utan vinstsyfte. De skall tillhandahålla vad människor behöver till självkostnadspris.

Vill inga privatföretagare göra det finns det kooperativa alternativet. Aktiebolagslagen behöver förändras, liksom de flestas människors föreställningar om varför man skall driva företag.

Vi behöver en ekonomi som snabbt kan lösa problemet med arbetslöshet och utanförskap och samtidigt ger oss verktyg för att nå balans med vad naturen kan ge på lång sikt. Det är ur miljösynpunkt inte möjligt att ha en ekonomi som ständigt växer, vi använder redan i dag naturresurser som om vi hade 3,7 jordklot till vårt förfogande.

Det innebär att de ekonomiskt sämst ställda skall få det bättre och de som har långt mer än de behöver får ge de största bidragen till en utjämning.

Genom att förändra dagens skattesystem och införa en villkorslös basinkomst, även för barn, stor nog att leva av, kan vi nå många goda resultat.

En stor arbetstidsförkortning blir möjlig, försörjningsstöd kan nästan upphöra, skuldsättning för studier försvinner, likaså behovet av A-kassa.

En ekonomisk grundtrygghet för alla skulle frigöra en mängd mänskliga resurser där vi i dag har stora brister.

I dag tar administration, rapportering och kontroller för mycket tid från det som verkligen behöver göras. Vi kan ägna mer tid åt att utveckla oss själva och våra barn, leva mer miljövänligt och resurssnålt, engagera oss i viktiga samhälls- och kulturfrågor.

Vi tar bort moms, arbetsgivaravgift, inkomstskatt, fastighetsskatt m.m. och därmed sammanhängande administration. I stället inför vi, med några få undantag, en automatisk daglig minskning av antalet kronor och ören som finns på alla konton och sedlar.

Det belopp som försvinner är proportionellt till hur mycket pengar som finns på kontot vid en viss tid på dygnet. En miljon kr på kontot ger en minskning med 4 000 kr per dygn, 1 000 kr på kontot ger en minskning med 4 kr per dygn.

Vi behöver inte hålla reda på vem som har hur mycket pengar, alla ”drabbas” i proportion till vad de har på sina konton och i form av sedlar.

Under en kort tid varje dygn, nattetid, görs ett betalningsstopp för att hindra att pengar förs mellan konton vid en viss tidpunkt för att undvika den dagliga minskningen.

Detta system är tekniskt enkelt att genomföra och kommer att innebära att den offentliga sektorn kan förses med nyskapade pengar i samma takt som de i samhället i övrigt cirkulerande antalet kronor minskar. Befintliga sedlar och mynt kan användas under en övergångstid på c:a 3 år, men då med en motsvarande ”växelkursminskning” i förhållande till de nya sedlarna.

De efterhand nyskapade pengarna används för att betala ut basinkomsten och till löner och inköp för den offentliga sektor som fortfarande kommer att behövas.

Inköp av utländska pengar via officiella kanaler kan, i begränsad omfattning, ske med pengar som står på basinkomstkontot men naturligtvis även med medel på kontot som tar emot ersättning för inväxling av utländsk valuta.

Export och import, med hänsynstagande till turism, hålls nästan automatiskt i balans.

Marken kommunaliseras för att hindra spekulation och miljöskadlig verksamhet. Den hyrs ut till brukarna, då förenat med villkor för användningen. Kommunerna erhåller en extra inkomstkälla. De som bedriver jord- och skogsbruk och deras barn kommer att få viss företrädesrätt vid förnyelse av kontrakten.

Det blir i praktiken nästan omöjligt att föra ut pengar till skatteparadis, men vinstdelen av exportinkomster kan lämnas kvar utomlands.

Vi behöver inte ha någon tillväxt eller växande privat (eller offentlig) skuldsättning för att samhällsekonomin skall fungera.

Ränta på pengar kommer sannolikt att försvinna, det blir fördelaktigare att låna ut pengarna än att de kronor man samlat ihop gradvis minskar i antal. Fordringsbeloppet på lånekontraktet minskar ju bara med gjorda återbetalningar. Mot detta står risken att låntagaren inte kan eller vill betala tillbaka hela lånebeloppet.

Minskningstakten på konton och sedlar blir som tidigare beskrivits c:a 0,4 % per dygn för att klara behövlig offentlig finansiering, inräknat utbetalningen av allmän basinkomst.

Den allmänna prisnivån bör minska 30 – 40 %. Arbetsgivaravgifter, moms och en del administrationskostnader hos företagen försvinner ju. Prisnivån blir därefter stabil, kanske något sjunkande på grund av förbättrade metoder att producera. Eftersom även inkomstskatten försvinner skulle en basinkomst i storleksordningen 8 000 till 10 000 kr per månad vara tillräcklig.  Ur konkurrenssynpunkt så får ett land som går före med införandet av detta sätt att sköta samhällsekonomin få en stor fördel så länge som inte andra länder snabbt följer efter.

Det här beskrivna systemet skulle, genom den jämnare inkomstfördelningen, göra det mer attraktivt att bo kvar i de områden som nu är avfolkningsbygder och minska pressen på att göra stora investeringar i storstadsområdena.  Det är c:a 98 % av befolkningen som skulle ha ekonomisk fördel av detta, c:a 1 % skulle få en försämring.

Det möjliggör stora inkomster för de som vill arbeta mycket men begränsar samtidigt möjligheten att skapa stora förmögenheter, såvida man inte är beredd att låna ut sina pengar till de som vill starta eller utvidga företag eller bygga hus. De som nu sysslar med att hitta den största avkastningen får i stället leta efter de minsta risknivåerna.

Minusräntor och kontoavgifter blir vardagsmat, men till gagn för nästan alla människor, jämfört med i dag.

Marginalskatten försvinner, att börja arbeta lönar sig direkt, till skillnad från dagens kommunala försörjningsstöd och bidragsregler där bidrag och stödbelopp minskar när arbetsinkomsterna ökar.

Det har erfarenhetsmässigt visat sig att vård- och andra samhällskostnader minskar i samhällen som är mer jämlika i ekonomiskt avseende.

”Om målet med samhällsutvecklingen skulle vara att vi alla skulle arbeta maximalt voro vi sinnessjuka. Målet är att frigöra människan till att skapa maximalt. Dansa, måla, sjunga – Ja, vad ni vill. Frihet!” ­- Ernst Wigforss, f.d. finansminister (S) under åren 1925 – 1926, 1932 – 1936 och 1936 – 1949.

En cirkulär penningekonomi är hållbar

TillvaxtHalsaMiljoEnligt Global Wealth Report från storbanken Credit Suisse, sägs att en (1) procent av världens befolkning nu äger cirka halva jordens resurser. Den klassiska nationalekonomin utgår från att skuldekonomin är en nödvändighet i ett fritt samhälle. Dess konsekvenser är kända. Ändå vågar få kritisera den. Att inte våga lyfta problemet är det samma som att stå bredvid en människa som kränks, utan att göra något. Vill vi ha en hållbar ekonomi kan vi inte längre strunta i orsaken till de ekonomiska strukturerna för annars kommer konsekvenserna i form av polarisering och ökat våld att kvarstå med gigantiska kostnader och mänskligt lidande som följd.

Alla pengar ”föds” genom krediter. När 100 procent av pengarna är krediter finns inte pengar till att betala räntorna. Det tvingar offentliga och privata aktörer att öka sina skulder eller minska kostnaderna. Idag kan vi se både och. Investeringar som minskar arbetslösheten ökar krediterna i samhället. När krediterna ökar tvingas aktörerna rationalisera. En ond cirkel på grund av skuldekonomin.

I ett samhälle där lönearbetsmarknaden krymper i relation till befolkningsmängden fungerar inte längre lönearbetet som en optimal penningfördelare. Hittills har man försökt med allsköns subventioner och andra fördelningsmekanismer för att klara alla som är anställningslösa. Problemet är att den kontroll och disciplineringsapparat som följer på idén att folk är lata, trots att de i verkligheten är passiviserade av disciplineringsapparaten, inte skapar utveckling hos människorna. Den frihet att skapa som människan behöver byts mot repression och inlåsningseffekter genom systemet. Hälsan påverkas på både individ och samhällsnivå vilket ökar kostnaderna i samhället helt i onödan.

Ackumulationen av pengar förstör möjligheterna till en cirkulär ekonomi i dagens system. Vad som behövs är ett system där penningackumulation inte går ut över övriga medborgare i form av ökad skuldsättning och arbetslöshet.

Värdet av valutan har ingen koppling till någon värderad materiell enhet, (pappersmyntfot eller fiatpengar). Tidigare har både så kallad koppar, silver och guldmyntfot använts. Vikten på metallen utgjorde ett visst värde i kronor. Ofta var mynten gjorda i denna metall.

En fördel med att ha pengarna kopplade till en metall är att det finns ett reellt värde i pengarna. Problem uppstår dock när det behövs mer pengar än vad tillgången på metall tillåter. Bland annat USA har kunnat fortsätta trycka pengar för att slippa behöva ta ansvaret för de begränsningar av ackumulationen som behövs för att klara mål för hälsa, sociala problem och miljö. Det har även inneburit att USA kunnat fortsätta producera vapen och föra krig över jordklotet. Ackumulationen motverkar i sig möjligheterna att nå målen då pengarna inte är knutna till ett reellt värde längre.

Tänk om vi istället för att knyta pengarna till en för liten mängd metall knöt valutan till varje människa i exempelvis Sverige. Låt säga att vi beräknar en människas behov av materiellt värde i form av mat med mera, under en månad. Vi skulle då få en ”Humanmyntfot”.

Istället för att definieras som en kostnad vare sig anställd eller anställningslös skulle människan ha ett materiellt värde på marknaden. Ju fler människor vi får i samhället desto större skulle penningmängden bli och förutsättningarna för marknaden att blomstra öka. I stället för att se invandrare och flyktingar som ett hot blir de istället en ekonomisk tillgång direkt.

Förutsättningen för detta är att vi kompletterar lönearbetsvärdemodellen med en humanvärdesmodell. För att göra detta krävs att människor får en summa pengar varje månad som är tillräcklig utifrån en generell mall som bestäms politiskt. Dessa pengar är tänkta att investeras i marknaden genom konsumtion från människorna. Det definierar människor som värdefulla istället för kostnader.

Det kommer fortfarande finnas behov av lönearbete men dels kan det utgå från vad som är hållbart, dels kan det minska lönekostnaderna för arbetsgivarna. Det kommer inte finnas behov av innehållslösa jobb längre bara för att skapa anställningar för att fördela pengarna. Människor skulle fortsätta konsumera men med incitament för mer hållbar konsumtion. När den månatliga utbetalningen sker kan samma summa minskas från arbetsgivarens lönekostnad. Jag går inte in på alla teknikaliteter.

Vi skulle få fria och hälsosammare människor vilket leder till glada arbetsgivare samt glada producenter av hållbara produkter. Kostnaderna för mentalt och socialt relaterad ohälsa skulle minska tack vare minskad polarisering och skuldbeläggande av anställningslösa. Istället för att definiera människor som närande eller tärande blir alla värdefulla för alla.

Den som läst så här långt kanske tänker: Vilken bra idé! Dock har de flesta som inte redan har släppt texten för att kolla in senaste dödssiffrorna i alla olyckor i världen eller vad Tv-tablån har för actionfilm förmodligen under läsandet sökt i sitt inre efter alla argument man kan komma på som visar att detta är omöjligt. Genomsnittsmänniskan söker hellre argument mot än för nya idéer. Anledningen är att den tankestruktur vi skapat ända sedan barnsben utgör grunden för världsbilden och det som strider mot den egna världsbilden kämpar vi emot. Det svåraste för oss människor är nämligen att ge upp tankemodeller som vi investerat känslomässig valuta i. Vi blir då vilsna och reagerar omedvetet negativt men kallar oss realister. Allt för att slippa erkänna för sig själv och andra att man begränsat sig själv och sin tankestruktur.

När vi lyckas släppa rädslan för att förändra våra idéer om världen infinner sig en nyfikenhet om vad det finns för nya lösningar på problemen när de gamla lösningarna inte fungerar. Lycka till!

Henrik Lund/151201

Nationalekonomin som fastnade i boxen

Andreas Bergh, associate professor i nationalekonomi i Lund och välfärdsforskare vid Institutet för näringslivsforskning (IFN) förfärar sig i Magasinet Arena den 2 november över alternativt tänkande inom samhällsekonomin och alla som föreslår olika typer av Basinkomst.

Resonemanget visar en tydlig rädsla för alternativa sätt att se på ekonomi, på samma sätt som främlingsfientligheten gör att grupper sätts emot varandra. Bergh representerar en logik som hävdar sig vara rationell men som hela tiden bevisar sig vara irrationell. Ett exempel från min egen studietid är när läraren i nationalekonomi hävdade att det är rationellt att sälja aktier när priset är på väg ned. När jag hävdade det irrationella i sammanhanget, då det borde vara mer rationellt att ingen säljer då priset inte skulle sjunka överhuvudtaget, tittade han på mig som ett frågetecken.

Ekonomi handlar mer om psykologi än pengar och nationalekonomer måste förstå att de också är människor och begränsas av sin egen världsbild inlärd på högskolorna och universiteten. Där lär man sig till exempel att ränteekonomin är en naturlag trots att det är människan som skapat den. Man får lära sig att människan styrs av pengarnas och produkternas tillgång och efterfrågan fastän det är människan som skapar förutsättningarna och villkoren i ekonomin.

Det leder till en krass samhällssyn och människosyn när man inte tillåter sig att tänka utanför boxen. Den nationalekonomi Bergh representerar gör människan till en kostnad oavsett anställd eller anställningslös. Det leder till en världsbild att människan är sekundär och det ekonomiska systemet är primärt. Individen har blivit till för systemet istället för som jag hävdar, att systemet ska vara till för människorna.

Nationalekonomin är ingen vetenskap hur gärna nationalekonomer vill att det ska vara så för att legitimera sina resonemang. Hade den inte fått så stort genomslag inom politiken skulle skadan inte varit så stor. Dess påverkan har dock gjort att människan objektifieras och ses som någon som måste styras av systemet. Konsekvensen blir att människor får sämre utrymme för att hitta sin mening och passion i livet. Det är en möjlighet som endast ges till dem som har goda socioekonomiska förutsättningar.

Ett samhälle styrt av den klassiska nationalekonomin förvånas över alla som passiviseras då de inte ges förutsättningar att leva ett skapande liv. Passiviseringen tar man som intäkt för att människan i grund och botten är lat och måste disciplineras och motiveras av myndigheter som ”minsann vet” vad människors behov är, nämligen att tvingas in i arbetslinjens snäva ekorrhjul där många ramlar ut därför att det är för litet. Full sysselsättning kan endast åstadkommas genom påhittade tvångsaktiviteter i den klassiska ekonomin.

Människan behöver mental, social och materiell trygghet. Materiell trygghet genom basinkomst innebär att folk orkar ta itu med de mellanmänskliga och existentiella problem som är naturliga inslag i livet. Konsekvensen skulle bli lägre vårdkonsumtion och ökade förutsättningar för att ta hand om sina barn och gamla föräldrar. Nationalekonomins syn på arbete inbegriper endast lönearbete. Allt annat arbete är kostnader som inte skapar tillväxt. När man som anställd tar hand om andras barn och föräldrar skapas tillväxt men inte när man som anställningslös tar hand om sina egna, eller varför inte grannens, barn och föräldrar.

Den klassiska nationalekonomin utgår ofta från att pengar skapas genom produktionsapparaten och export. Det är ett feltänk av gigantiska mått. Pengar skapas genom krediter. Problemet är att ju mer krediter, desto mer ökar räntekostnaderna. Det leder till ytterligare skuldsättning och ökad arbetslöshet.

Att som Bergh sätta skapande verksamhet mot tält och bajamajor är samma logik som att sätta svenskar mot flyktingar. Jag har inte hört en enda nationalekonom som ifrågasatt det faktum att bank-, och finanssystemet ackumulerar hundratals miljarder varje år vilket leder till att pengarna hela tiden minskar för både skapande verksamhet, tält och bajamajor. Det leder till besparingskrav inom både offentlig och privat sektor där människorna blir förlorare.

Bergh hävdar att förespråkare av basinkomst ”ställer till det för sig själva” men då måste han förstå att man inte ser hela bilden när man gömmer sig i ”boxen”. Jag föreslår att Bergh begrundar Albert Einsteins citat: ”Det krävs ett helt nytt sätt att tänka för att lösa de problem vi skapat med det gamla sättet att tänka” Det är inte det nuvarande välfärdssystemets brister som blottats utan den klassiska ekonomisynens konsekvenser som blottats.

Henrik Lund

Riksordförande

Sveriges Anställningslösas Landsorganisation, SALO

Gör invandringen lönsam

S-Kongressen_2015I helgen har Socialdemokraterna kongress. En stor fråga är arbetslösheten i relation till invandringen. Arbetsmarknadsministern och andra, inte minst SD, hävdar att flyktingströmmen till Sverige påverkar arbetslösheten negativt. I dag är en tredjedel av de arbetslösa av utländsk härkomst. Måste det då vara negativt?

I arbetslinjelandet är människan värdefull endast med en anställning eller en massa pengar på banken. Skapande av sysselsättning hyllas vare sig innehållet är meningsfullt eller inte. Det viktiga är att få bort folk ur statistiken. Med en arbetsmarknad som flexibiliserats med sms-jobb och många som har flera jobb för att klara försörjningen måste vi börja se verkligheten bakom arbetslinjen. Sämre socialförsäkringsvillkor, försämrade arbetsmarknadsvillkor, ökad psykisk ohälsa, ökad långtidsarbetslöshet, tiggandet ökar, flyktingkostnader ökar, klyftorna ökar med mera. Allt fler människor får allt sämre ekonomisk trygghet med kostsamma konsekvenser.

Politiker vill bekämpa arbetslösheten, ohälsan, tiggeriet, kostnaderna för flyktingarna och så vidare. I arbetslinjelandet bekämpar man de arbetslösa, sjuka, tiggarna, flyktingarna med flera. I stället för att göra grupper till kostnader – vänd på resonemanget och se på vilket sätt de kan bli lönsamma.

Sysselsättning utan innehåll ökar risken för ohälsa/fattigdom då arbetslinjens människosyn utgår från att folk är lata. När lönearbetslinjen fördelar pengarna till människor blir många utanför när finanssektorns penningackumulering samt teknik gör att färre får plats på lönearbetsmarknaden.

För att göra utanförskapet lönsamt inte bara för coachingaktörer med flera måste vi tillåta ett annat sätt att tänka om människor och arbete. De flesta tycker att människovärdet ska vara okränkbart samtidigt som man accepterar ett system som skapar utanförskap då pengarna kommer till allt färre individer genom en smalare arbetsmarknad.

Om människorna direkt får tillgång till en grundinkomst skulle de bli en enorm kundgrupp på marknaden i stället för att vara fattiga och usla konsumenter. Att fattiga som får mer i plånboken lägger mer på konsumtion än den rike är klarlagt genom studier.

Ekonomisk stress är ett stort problem för invandrare likssom för svenskar. En generell basinkomst tar bort det ekonomiska utanförskapet. Idén bygger också på att ju fler som har en ekonomisk trygghet utan tvångsmässig inaktivitet i meningslöst förvarande minskar samhällskostnaderna för sjukvård, omsorg, rättsprocesser, pysselsättning, flyktingförläggningar med mera.

Grunden är att alla människor har ett värde och gärna bidrar på sitt eget sätt. Antingen på lönearbetsmarknaden eller genom att till exempel hjälpa grannen att handla eller hjälpa sina/andras barn med läxor så att de klarar skolan bättre än vad ungarna gör idag. Synen på arbete är att alla aktiviteter är värdefulla oavsett om de finns på arbetsmarknaden eller inte. Det ökar också deltagandet i det sociala livet och ger folk tid att gå ut i skogen vilket främjar hälsa.

Från att vara en kostnad blir invandringen en lönsam affär för samhället och näringslivet. Det parti som förstår detta först och agerar kommer att få många väljare.

Henrik Lund

Riksordförande

Sveriges Anställningslösas Landsorganisation

SD – Ett parti för folket, men vilket folk?

Svärmorsdrömmen Jimmie har gjort Sverigedemokraterna till ett parti som på ytan tar avstånd från allt som deras rötter stått för. De nära släktbanden till Bevara Sverige SvensktJimmie Åkesson SD, Vit makt, Nationaldemokraterna, hakkors, Ultima Thule, har bytts ut mot leende kostymklädda unga män. De vet nämligen att det inte skulle gå att lura Svenska folket hur mycket som helst.

Enligt SOM-institutets årliga mätningar sedan 1990 har andelen svenskar som vill ta emot färre flyktingar hela tiden minskat. Den ”tysta majoritet” som Åkesson & co talar om har alltså minskat under alla år. Det är intressant hur ett litet gäng lyckats lägga ut dimridåer på ett sätt som lurar människor att tro att SD:s ideologi är rumsren i ett demokratiskt samhälle. Man kan ju på demokratisk väg rösta bort demokratin men vad finns då kvar? 2010 skrev SD på sin hemsida:

”Massinvandringen, tillsammans med den höga nativiteten hos vissa invandrargrupper och frånvaron av en assimileringspolitik, innebär att svenskarna inom några decennier riskerar att bli en minoritet i det egna landet. Denna utveckling kommer att påverka alla aspekter av samhällslivet och förvandla vårt land till oigenkännlighet.”

I klartext betyder det att vissa invandrare förökar sig som kaniner. Man använder otydligt definierade begrepp som ”svenskarna”, ”alla aspekter” (vilka då?) och ”oigenkännlighet” (definition saknas!) som skapar rädsla och späder på fördomar och torde vara förtal och diskriminering.

”Svensk är den som har en helt övervägande svensk identitet, och som av sig själv och av andra svenskar uppfattas som svensk.”

Denna definition ger utrymme för godtycklighet och riskerar att skapa ett angivarsamhälle där den som upplever sig förfördelad kan anmäla invandrare för att inte vara tillräckligt ”svenska”. Vem ska bedöma vem som är/inte är svensk? Hur svenska är samerna, judarna, sverigefinnarna, romerna, tornedalingarna? Ska de också ut och vem ska definiera om de passar in?

”Massinvandringen till Sverige, och frånvaron av en assimileringsprocess, har skapat stora motsättningar och en mängd andra problem i det svenska samhället.” Här diskuteras assimilering i stället för integrering. Det för tankarna tillbaka till 30-talet vilket får de flesta att rysa. En annan aspekt är att SD ofta beskriver utlandsfödda som överrepresenterade i brottsstatistiken. Gellert Tamas (Aftonbladet) påtalar att det skiljer sig mellan kön och sociala faktorer i större utsträckning än födelseland. Det visar att SD:s tolkning inte är relevant.

Eftersom SD gärna talar om minoriteter som förväntas expandera i Sverige kan man ju se SD som en minoritet som, om man ska tror dem själva, ska expandera. Då kan det vara intressant att andelen SD-riksdagsledamöter som är misstänkta/dömda för brott är större än för utlandsfödda, 10,2% mot 10,0%. Andelen misstänkta/dömda för misshandel eller grov misshandel är 4,1% för båda grupperna. Andelen SD-riksdagsledamöter misstänkta/dömda för narkotikabrott är dubbelt så många som utlandsfödda, 2% mot 1%.

SD:s riksdagsledamöter är alltså lika och i vissa fall mer överrepresenterade i brottsstatistiken än utlandsfödda. Hävdar man en moralisk ståndpunkt bör man ha rent mjöl i påsen själv. SD:s fokus på svenskhet och identitet verkar mer vara ett fall av brist på egen identitet och panik inför detta. Observera att mitt resonemang inte försöker belysa SD:s väljare utan enbart de som är politiskt aktiva och särskilt riksdagsledamöterna.

Genom svepande generaliseringar av tysta majoriteter, svenskhet, nettoeffekter sav massinvandring, assimileringsprocesser, brottsstatistik har SD, på samma sätt som Raskenstam sol-och-vårade en massa kvinnor i början av 1900-talet, lyckats lura väljare som varit missnöjda med förd politik. En politik som ökar klyftorna skapar missnöje bland de drabbade. SD har stått bakom den 9 gånger av 10. Att då rösta på detta parti blir motsägelsefullt.

Kräv av partierna att kämpa för allas rättigheter till ekonomisk trygghet och balans mellan arbete, livskvalitet och miljö! Annars riskerar vi att få ett samhälle baserat på godtycklighet, hot, angiveri och i värsta fall död. Sverige har som land de allra bästa förutsättningar att klara detta. Vi kan börja med att börja tala om medborgarskap i stället för diffusa definitioner av svenskhet, om integration istället för assimilering med mera. Annars kommer vi snart inte veta vilket folk vi tillhör.

 

Sociala Media

     

Kontakta oss

Vision Balans
Södra Promenaden 60G
602 39 Norrköping
info@visionbalans.se

Tidningen Vision Balans
Vision Balans kommer i fortsättningen att komma ut i digital form. Här under denna domän www.visionbalans.se
Twittrar
Arkiv
Kategorier