ver1.1_130116_PP_L

Debatt

Debatt

Politikens dimbankar

Debatt

Är det som vi inbillar oss att det i dag finns ett slags politikens ”dimbankar”, en förvirring om vem som säger vad på den politiska arenan? Vi tror inte det. För de av oss med minnet i behåll vet vi att det som Alliansen säger i dag var det som Socialdemokraterna och ibland deras allianspartier sade för några år sedan. Exemplen är många när det gäller skatter, arbetsmarknads- och finanspolitik med mera. Listan kan göras lång – fråga bara våra valda företrädare i regering och riksdag vad som nu är ”sär”- respektive ”allmänintresse”.

644px-Blair1_2005Faktorerna bakom den förvirring jag tror råder har flera rötter. En rot är socialdemokratins försök att ”bredda väljarbasen”. Denna nyorientering går bland annat tillbaka på att vi på 1980-talet hade några perioder av borgerlig majoritet. En annan rot är det som den ”Nya Moderaterna” lärde sig av ”New Labour” i Storbritannien. Deras senares så kallade ”Tredje väg” formulerades först av den ledande sociologen Anthony Giddens. Tony Blair läste, lyssnade och drog igång en kampanj för en nyorientering efter åratal av konservativt styre i Storbritannien. Labour intog en ny position i den säkra ”mitten” där konservativa ståndpunkter inlemmades och succén var ett faktum.

Bild: Wikimedia Commons Foto: Andrew Skudder

I Sverige regerade socialdemokratin åter till synes säkert under 1990-talet. Detta medan Moderaterna höll fast vid sin fokusering på skattesänkningar under Bo Lundgren. Men det fanns yngre krafter som var medvetna om att denna fokusering aldrig skulle ha chans att vinna en majoritet i riksdagen. Därför blev moderaterna ”Nya”. Välfärdsstat, folkhem, socialpolitik med mera blev något som man nu ställde sig bakom. De Nya Moderaterna erkände att Socialdemokraterna spelat en viktig roll när det gäller att säkra folkflertalets trygghet och välfärd. Detta är nog de två viktigaste orsakerna bakom det tillstånd av dimbankar och förvirring som jag antar att det råder i dag.

Som en bot på detta inte helt perfekta tillstånd skulle vi föreslå en ny agenda:

Ska staten, oavsett vilken regering som delegerar uppgifter till den, även i fortsättningen ha den stora makt som den varje dag utövar över oss, folket som all makt – enligt Grundlagen – utgår från? Är det kanske dags att vi, medborgarna, får ökade befogenheter att kontrollera den instans som dagligen alltmer kontrollerar oss på allt fler av livets områden?

Hur ska då detta gå till? Så vitt vi kan se, bara genom en öppen dialog där alla är välkomna att delta. I bästa fall, om nu medborgarna väljer detta, skapas då ett tryck gentemot de som vi valt som våra företrädare, och politisk och ekonomisk maktkoncentration motverkas.

Detta låter kanske som naiva önskedrömmar. Men vad säger du käre medborgare?

Göran Dahl

Humanism och ekologism förloras

Subprime_CrisisPublicerad i Sydsvenskan 130817 under rubriken Blocken är mer lika än de tror samt Norrköpings Tidningar 130821

En bra sak balanserar inte en dålig sak. Det rödgröna blocket skapade Aktivitetsgarantin och försämringar i a-kassan år 2000. Arbetssökande och sjuka flyttades från statistiken för att väljarna skulle ”sitta lugnt i båten”. Argument som ”det är bättre att göra något än inget alls” skapade det som fick heta vuxendagis. Det skulle bli lättare att få jobb när man gick kurser i drejning eller utsattes för social tortyr av självutnämnda experter som talade om att allt berodde på individen. Vänsterblocket hade sedan 80-talet underlättat högre löner och bonusar till chefer oavsett vinst eller ej.

2013 har högern regerat i sju år. De skapade dyrare a-kassa och Jobb och Utvecklingsgarantin med vuxendagiset fas 3. Med begrepp som Arbetslinjen görs människans existens och samhällsfunktioner till en fråga om anställningsbarhet och vinstmaximering. Den som är anställd är en hel människa medan den anställningslöse är halv och i behov av omprogrammering oavsett ålder, funktion, kompetens, efternamn eller samhälleliga förutsättningar. Myndigheternas uppdrag har blivit att administrera och kontrollera folk i stället för att stötta dem i livets berg och dalbana. Inkomsterna ökar i takt med skattereformer för den som har anställning eller äger kapital medan övriga placeras i sysselsättning för ”det är bättre att göra något än inget alls”.

Blockens agerande är mer lika varandra än vad de själva vill tillstå. Det skulle annars inte finnas något, att likt barnen i sandlådan skapa konflikt om. Alla verkar överens om att alla människor är viktiga men inte varför. Retoriskt är de för välfärd med arbetslinjen och i ekonomiska sammanhang tillväxt men i praktiken kommer människan och miljön i kläm. Partier säljer ut hjärtefrågor på den politiska marknaden för att få röster samtidigt som det blir mer och mer akut att människor och moder jord får bättre hälsa.

Om samhället vore ett badkar är bankerna kranen som tillför mer pengar genom lån. Dessa betalas tillbaka med räntan som dränerar samhällsekonomin eftersom proppen inte är i. När skuld skapas undergrävs offentlig och privat sektor. Inget i lagen säger att bankerna får skapa pengar men de fortsätter då ingen säger ifrån. Medan skulderna dränerar samhället på pengar sitter politikerna på badkarskanten och käbblar om varför inte arbetslinjen fungerar, varför vi konsumerar motsvarande 1,6 jordklot och varför folk inte ser till att skaffa sig ett jobb, och bankirerna skrattar åt dem hela vägen till jobbet.

Vänster och höger är beroende av varandra för om inte den ena fanns skulle inte den andra ha existensberättigande. Det gör att humanism och ekologism förloras på den politiska marknaden. De är bara en kostnad i skuldekonomin.

Ge alla en basinkomst

eci-ubi-SVPublicerad i Folkbladet 2013-08-19

Flexibilitet framhävs ofta i arbetsmarknadspolitiska sammanhang. Samtidigt hävdas individens frihet som grunden i samhället. Idag när det går mellan 10-20 personer på varje ledig tjänst menar man att lägre löner och tuffare krav ska leda till fler jobb. Om flexibiliteten skapas genom sämre villkor/ekonomi, stressas individen vilket fysiologiskt minskar kreativitet och initiativförmåga. Det gör att personer med kompetens inte får utlopp för den och de med en kompetens som inte efterfrågas längre stressas ännu mer så att de inte ens klarar att hjälpa sin granne som behöver hjälp.

Människor blir inte starka i ett sammanhang som förkastar dem. När arbetsmarknaden inte klarar att ge alla ekonomisk trygghet måste detta skapas på annat sätt och då räcker det inte med försörjningsstöd då det drar ned folk ännu längre i ekonomisk stress.

En namninsamling i Schweiz har gett 100 000 underskrifter för att genomföra en folkomröstning om Basic Income, i Sverige kallad Basinkomst/Medborgarlön. En namninsamling för EU finns också. Från vänster- som högerpolitiker och fack hörs nedsättande uttryck som lön för lata. Det är ett uttryck för cynism och rädsla att tänka nytt.

Mycket lönearbete som utförs idag är onödigt samtidigt som sysslor som att ta hand om barn och våra äldre generationer inte värderas om det inte utförs av lönearbetande som stressas av besparingar. Tiotusentals handläggare på myndigheterna ägnar hela dagarna åt att fungera som ”dörrvakter” i stället för att lösa folks problem. Deras arbete är skattefinansierat men resultatet av det blir ofta att det inte gagnar skattebetalarna. När AF med alla sina resurser inte lyckas med att förmedla tillräckligt med jobb läggs ansvaret på individen som förväntas klara det som ingen annan klarat. Forskning visar att många med anställning använder en stor del av tiden till saker som inte alls har med arbetet att göra. Med basinkomst kan människor välja att göra det som är viktigt.

Synen på arbete är föråldrad och måste breddas. Människan tillfredsställs genom att tillåtas göra meningsfulla saker i ett bekräftande sammanhang som man förstår och kan påverka. Det kan åstadkommas på fler sätt än lönearbete, vars främsta syfte verkar ha blivit att få tillräckligt med pengar för att kunna konsumera mera. Om ledarna inte förstår detta måste folket ta tag i saken själva. Basinkomst skulle legitimera allt ideellt arbete, som ofta är viktigare än många lönearbeten.

Låglönekonkurrens löser inte arbetslösheten

Ej publicerad replik i Norrköpings Tidningar

Ledarvikarien Henrik Hall i NT den 16 juli (finns tyvärr inte på NT:s hemsida) Låglönejobbmenar att Sverige kan konkurrera med lägre löner. Det visar hur svårt det är att tänka ur ett helhetsperspektiv.

På Hall låter det som om det handlar om arbetslösa ungdomar och att de skulle vara betjänta av låglönejobb. Hundratusentals vuxna har varit anställningslösa i åratal, många akademiker. Skulle akademiker vara betjänta av låglönejobb? Hur ska unga inspireras till att studera om det inte finns en chans att betala tillbaka studielånen under ens livstid? Om det redan idag inte finns tillräckliga monetära incitament för att studera blir det inte bättre av att de ska konkurrera om låglönejobb. Många är kortutbildade. Samtidigt finns inte okvalificerade jobb som förr. Deras framtid består av meningslösa tvångsåtgärder av myndigheter och en påklistrad bild av att det är fel på dem.

Arbetslöshet skapas av skuldekonomin som kräver mer pengar ur ekonomin än vad som finns i ekonomin. I priset för varje vara/tjänst är mellan 30-40 % ackumulerad ränta inbakad. Det är en orsak till varför arbetsgivare idag upplever att det är för dyrt att anställa arbetslösa. Med Halls logik blir det en fråga om lönekostnader när det egentligen handlar om ett ekonomiskt system som hjälper ett fåtal att suga ut både producenter och konsumenter som får betala ränta inte enbart för egna lån utan även för andras lån genom den ackumulerade räntan i priset.

Forskarna Wilkinson & Pickett visar att inkomstojämlikheter ökar ohälsan på individ och samhällsnivå. Samtidigt konsumerar vi motsvarande 1,6 jordklot. Vi har skapat ett samhälle där det premieras när man suger ut människor och miljö. Alla människor förtjänar ett liv i glädje och tacksamhet. Dagens system är människo- och miljöfientligt.

Lösningen på fördelningsproblematiken är att införa basinkomst som EU-parlamentet föreslog 2010. Alla får lika möjligheter till grundläggande konsumtion och individens frihet gentemot systemet. Obalansen mellan skuldekonomin och miljön löses genom räntefri valuta som leder till en realekonomi med konsumtion på jordens villkor.

Förändring av invanda tankemönster är svårt men det krävs för att ge kommande generationer en källa av glädje och tacksamhet mot tidigare generationer, det vill säga oss.

Återupprätta synen på människan

Publicerad i Norrköpings Tidningar, debatt 13-07-12

Anna K.B. Lövheim, föräldraledig politisk handläggare (M), anser i NT 29 juni att vi måste återupprätta synen på företagande. Hon skräms av siffror i Svenskt Näringslivs företagsbarometer. Hon marknadsför en bild av att alla människor verkar vara företagare eller presumtiva sådana.

Jag betonar att jag är partipolitiskt obunden så mitt resonemang inte tolkas som försvar av varken vänster eller högerpolitik. Det är nämligen så att båda blocken tillber ett ekonomiskt system som definierar människan som en arbetande varelse oavsett som lönearbetare eller företagare. Samma system dömer ut de människor som av de hårda krav som arbetslivet ställer, inte längre kan eller får utrymme att lönearbeta. Dessa människor förödmjukas inför sin omgivning då omgivningen inte ser dessa som hela människor.

Den enkla lösningen från höger och vänster är att vi måste pressa dessa människor ännu mer för att passa in i ett sammanhang som inte vill ha dem. En lösning som ökar den allmänna stressen ännu mer. En lösning som innebär ytterligare ökning av stressen på miljön med stora konsekvenser för våra barn och barnbarns livsvillkor. Stress minskar nämligen förutsättningarna att ta ansvar för sig själv, andra och miljön i tillräcklig utsträckning.

Lövheim missar att det måste finnas balans mellan arbete, livskvalitet och miljö. Höger-vänstersystemet tror att om man bara skapar lönearbete så får vi livskvalitet och bättre miljö. Problemet är att livskvaliteten och miljön skadas av den hysteriska idén att lönearbete eller företagande är lösningen på alla problem. Den som inte vågar tänka utanför boxen ser naturligtvis detta resonemang som samhällsfientligt.

Men ställ då frågan om det egentligen inte är dagens system som är människofientligt och miljöfientligt? Människor känner sig ofria och mår inte bra utan knaprar mer och mer psykofarmaka. Många barn i skolan är stressade över att de hela tiden måste prestera så att de inte hinner vara barn. Vi hinner inte hjälpa våra gamla. I samma takt som BNP ökar, ökar även oljekonsumtionen och annan konsumtion och därmed miljöproblemen.

Varför inte ta det bästa från vänster, nämligen att vi behöver en gemensam samhörighet samt det bästa från höger, nämligen individens frihet? Se människor som meningsskapande varelser i stället för egoister och samhället som en manifestation av meningsfullhet. Se ekonomin som ett system som enbart ska fördela pengar till nödvändig konsumtion och inte ett system för att berika sig på andras bekostnad.

Ska vi nå balans mellan arbete, livskvalitet och miljö måste vi skapa en ekonomi på miljöns villkor och inte på riskkapitalismens villkor. Vi använder i dag resurser motsvarande 1,6 jordklot vilket innebär att vi varje år tar av ”kapitalet”. Det skulle ingen företagare acceptera i sitt företag.

Anna K.B. Lövheim, jag lyckönskar dig till ditt föräldraskap, men sluta tänka som en politisk handläggare och börja tänka som en mor. Indianerna tänker sju generationer fram. Du kan öva genom att tänka på dina kommande barnbarn.

 

Sociala Media

     

Kontakta oss

Vision Balans
Södra Promenaden 60G
602 39 Norrköping
info@visionbalans.se

Tidningen Vision Balans
Vision Balans kommer i fortsättningen att komma ut i digital form. Här under denna domän www.visionbalans.se
Twittrar
Arkiv
Kategorier