ver1.1_130116_PP_L

Monthly Archives: februari 2016

Medborgarlön, en missförstådd välgörare

Publicerad i Arbetet 150201Henrik Lund

Replik på Martin Klepkes ledare i Arbetet.

De som kritiserar medborgarlön försöker med olika medel beskriva hur illa det kommer bli om medborgarlön införs. En medborgarlön baserad på generella livsvillkor är mer jämlik än någon inkomst i dagens system.

Allt från ny underklass till att ingen kommer att vilja arbeta längre. Det gemensamma är den bakomliggande världsbilden att arbete är lika med lönearbete samt att det enda samhällssystem som finns är det vänster – högersystem som dominerat samhället länge.

Så länge vi har en ideologisk grundidé som har sin generella drivkraft i konflikt mellan arbete – kapital, fattiga – rika, anställda – arbetslösa, kvinnor – män, barn – vuxna, anställda – pensionärer, friska – sjuka, svenskar – invandrare/flyktingar med flera, kommer det fortsätta skapas vinnare och förlorare. Samverkan belönas inte såvida det inte gäller en grupp mot en annan men då blir någon alltid förlorare.

Detta system skapar grupper som hela tiden konkurrerar om resurserna och det skapar stress. Forskning från Max Plank-institutet i Tyskland har studerat kopplingen mellan hjärnans funktion och vår förmåga att samverka.

Olika däggdjur och människor har bland annat visat att när en grupp individer inte behöver konkurrera om livets nödtorft upplevs en långsiktig trygghet vilket ökar individernas vilja till samverkan.  Samverkan är avgörande för utveckling men motarbetas av de drivkrafter vårt samhälle är byggt på.

En del tror att det är ett problem om löner minskar när det kompenseras av medborgarlönen. I stället balanseras de ekonomiska förutsättningarna för att skapa bättre balans mellan lönearbete och ”obetalt” arbete.

Obetalt arbete är oftare viktigare ur ett mänskligt perspektiv då det handlar om att ta hand om varandra men det värderas inte i dagens system då det på sin höjd kan legitimera ett bidrag eller en klapp på axeln. Medborgarlön ger incitament för en mer balanserad ekonomi utifrån människans behov i stället för marknadens behov av vinster.

Dagens system förutsätter till exempel arbetsmarknadsåtgärder då synen på arbetslösa är att de är lata och måste tvingas aktivera sig. Är det sunt? Samtidigt stressas anställda av alla måsten för att hinna med livspusslet. Är det sunt?

Hela 1900-talet fram till nu har varit ett enda laborerande med vänster – högerekonomier i världen. Alla säger att om man bara gör si eller så, så kommer alla få det bra men ingen har lyckats än. Vi kan inte lösa problemen med samma system som skapade dem.

Vi behöver ett fördelningssystem som är generellt och inte relaterat till grupptillhörighet. Samtidigt behöver vi definiera människans värde. Ska det komma genom marknadsvärdet på en osäker lönearbetsmarknad eller tillhörigheten till människosläktet?

Det mest generella är att vi är människor och att alla vill leva utifrån sina villkor. En medborgarlön baserad på generella livsvillkor är mer jämlik än någon inkomst i dagens system. Den ger människor friheten att ta itu med normala existentiella problem på ett konstruktivt sätt i stället för att stressas sönder. Den ger möjlighet till en lugnare livsrytm och ökad hälsa. Kort sagt ökad balans mellan arbete, livskvalitet och miljö.

Henrik Lund, Sveriges Anställningslösas Landsorganisation, SALO

Utveckling kräver nytänkande

Ledare 160202

TillvaxtHalsaMiljoVi står inför stora utmaningar för att samhället ska bli ett samhälle för alla. Först måste vi dock definiera vad ett samhälle för alla är. Det kräver att vi ser vad människor generellt behöver för att känna sig som hela människor vilket inkluderar allt från materiell trygghet till själslig, mental och social trygghet. Kort sagt god hälsa ur ett brett perspektiv.

Vi lever sedan länge i en kultur som separerar vad människan är och vad den gör. Vi kämpar för att ta reda på vilka vi är, genom det vi gör, men då missar vi målet. Psykoterapeuten Rollo May talade redan på 60-talet om det schizoida samhället vilket är just att leva separerad från sig själv och andra. Det innebär att vi värderar pengar, makt och materiell status genom det vi gör högre, än vad vi är som människor och vad vi betyder för varandra. Vi bygger hellre monument över oss själva och kallar det investeringar än tar hand om varandra på olika sätt, vilket vi kallar kostnader. Alla kämpar för att konsekvenserna av dagens system ska bli så små som möjligt. Det om något är ett bevis för att systemet är dysfunktionellt.

Är det ökad skuldsättning, segregation, utslagning, demonisering av de som inte är som ”vi” eller är det bättre balans i allas liv som gör oss till hela människor? Individen behöver samhället och vice versa. När tilliten tryter bryts kontraktet mellan dem. Människan behöver leva i kärlek till sig själv, och sin omgivning. Idag är många rädda för allt från ekonomisk kris till sjukdomar vilket hindrar ett tillitsfullt liv.

Enligt den rådande kulturen skapas balans endast genom mer av samma sak som enligt forskning inte ger balans för alla. Forskarna Wilkinson & Pickett (2009) visade att inkomstskillnader är den grundläggande faktorn för en bred hälsa i ett samhälle. Det är inte detsamma som att säga att alla måste ha ett lönearbete för att må bra. Sociologen Roland Paulsen konstaterar att många sysslar med privata saker en stor del av arbetstiden. Dessutom håller vår produktion på att skada moder jord. Är det hållbart i ett modernt samhälle? Nytänkande handlar om att öka frihetsgraden, tillitsgraden och balansen, materiellt, själsligt, mentalt och socialt.

När lönearbete är norm ställs många utanför och måste ”normaliseras” genom överkontroll. Det handlar om att motivera genom tvång istället för att ge människor frihet för att bli inspirerade att göra meningsfulla saker. En norm som utgår från rädsla ökar behovet av kontroll och tvång. Rädslan för kostnader gör att vi sparar på skola, vård, omsorg medan vi lägger många miljarder på kontrollsystem och monument. Det gör sakta men säkert att politik, samhällsstrukturer och olika gruppers beteende mer leder till att bryta ned än att bygga upp. Är osäkra gigantiska projekt och låg arbetslöshetsstatistik viktigare är människovärde?

Ett nytt system som utgår från människovärde och ekologisk hållbarhet sparar kostnader. Måste vi då hålla fast vid ett system som bryter ned dem som inte klarar att hålla skenet uppe?

Kontakta oss

Vision Balans
info@visionbalans.se

Arkiv
Kategorier