Separation är ett ord som ger uttryck för ensamhet, frånvaro, tomhet, skilsmässa, avskiljande med mera. Med andra ord en ganska sorglig beskrivning av en situation.De flesta vill nog känna integration i stället för separation. Att känna sig delaktig och accepterad i ett sammanhang är ett grundläggande behov hos oss människor.
Hur kommer det sig då att vi människor i så många sammanhang ändå agerar på ett sätt som skapar separation? Mellan anställda – anställningslösa, rika – fattiga, män – kvinnor, svenskar – invandrare, unga – gamla, friska – sjuka, arbetstagarskap – föräldraskap, storstadsregioner – landsbygd, materialism – andlighet, konkurrens – samverkan, krig – fred, frihet – ansvar, vi – dom.
Vi lever i ett samhällssystem som befrämjar tanken om Jag, Mig och Mitt som ledord i livet.
Bildkälla: Wikimedia Commons
I stället för att se oss människor som en samverkande skara för att lösa våra gemensamma problem hänger vi oss åt att separera oss från oss själva och varandra, både fysiskt, psykiskt och andligt. Är det hälsosamt?
Jag tror inte det. Det räcker att se hur världen ser ut idag för att förstå att vi behöver tänka om.
Vi behöver integrera kropp och själ, människa – människa, människa – jorden. Allt är en del av den stora ocean vi kallar universum. Tänk dig att du är ett glas vatten av denna ocean. Samtidigt som du är en del av oceanen så är du oceanen.
En klok professor sa – tänk globalt och agera lokalt. Han såg världen som en helhet där vi alla deltar på lokal nivå.
Ska vi klara av att lösa mänsklighetens problem tillsammans måste vi först och främst skapa harmoni i sinnet. Den som mår dåligt på grund av att hen inte känner sig delaktig och accepterad i dagens system kan bli provocerad av ett sådant resonemang. För att bli accepterade i dagens system, tvingas vi tänka att det enda sättet att få frid i sinnet är att ha status, makt och/eller pengar.
För att bli fria i sinnet behöver vi göra oss oberoende och välja vördnad och tacksamhet inför livet och allt vi får möjlighet att lära om oss själva. I stället för att enbart se den yttre världen genom våra ögon så måste vi blicka inåt för att upptäcka det vi glömmer i hetsen efter pengar och status.
Det känns ofta motsägelsefullt men det är i den inre världen vi finner känslan av frid och gemenskap – kort sagt integration. Det är naturligtvis inget som statusfixerade människor med vinstbegär som livets mål förstår eller vill att andra ska förstå för då minskar deras vinster.
Många känner detta intuitivt när de betraktar samhället och ser det sjuka i att samhället blivit till för dem som tjänar pengar på vår konsumtion och lägger miljarder på att vi ska tro att konsumtion är livet.
När vi utgår från vår inre frid och känsla av gemenskap uppstår ett behov av att lösa problem för allas bästa, inte bara för ”mitt bästa”. Vi kan då skilja mellan pengar och värde. I det separerade samhället finns mycket som inte värdesätts bara för det inte går att mäta i pengar. Det är därför vi behöver bestämma oss för att skapa ett samhälle där individens frihet inte kommer ur lönearbete eller ägande i första hand. Det är därför vi behöver bestämma oss för att skuldekonomin varken är bra för mänskligheten eller moder jord.
Vi lever i en tro att frihet är något som handlar om en marknad. Då blir frihet något man utövar för sin egen vinning på bekostnad av andra. Vad vi då glömmer är att integrera frihet med ansvar. Med all frihet följer ansvar och tar vi inte ansvar för helheten så får vi en värld som den vi har idag.
Vi behöver förändring men den måste komma inifrån för att nå målet om frid och gemenskap i den yttre världen.
Henrik Lund