Detta är frågor som många arbetssökande ställs inför när de ska söka en tjänst.
Så länge det finns en mening med förändring, är alla människor både flexibla och stresståliga. Frågan är därför inte relevant. En motfråga som skulle kunna ställas till arbetsgivare är då – Om ni uttryckligen måste fråga om sökanden är förändringsbenägen, flexibel och stresstålig, hur meningsfullt är då ert förändringsarbete?
Med tanke på hur olika myndigheter organiserar sina verksamheter kan man fråga sig hur förändringsbenägna, flexibla och stresståliga de är.
En person som jobbat full tid en månad kan av arbetsförmedlingen få en varning då hen inte skickat in någon jobbansökan samma månad, istället för att skicka ett grattis till jobbet.
För en person vars arbetsgivare anpassat arbetsuppgifterna så de ska passa graden av arbetsförmåga kan försäkringskassan neka sjukpenning på resterande genom att hävda att underlagen inte är tillräckligt tydliga, istället för att inse att man har en utredningsskyldighet enligt lag.
Stressade socialsekreterare gör lättare felbedömningar vilket kan leda till mycket lidande. Att förvänta sig att människor som inte kan hantera sitt liv, ska ordna upp sitt liv innan man får hjälp är inte ett tecken på förändringsbenägenhet, flexibilitet och stresstålighet i organisationen.
När världen förändras tvingas människan acceptera förändringar, men myndigheterna behöver inte bry sig utan kan fortsätta sin stelbenta hantering.
Vem är det som borde vara förändringsbenägen, flexibel och stresstålig, organisationerna eller människorna som behöver stöd?
Av Henrik Lund