Det finns ingen ände på den sjuka arbetsmarknadspolitiken. Nu ska deltidssjukskrivna tvingas ta tjänstledigt från en heltidstjänst för att man är sjuk på exempelvis 50%. I arbetsrätten finns inget som säger att en arbetsgivare har skyldighet att ge en anställd tjänstledigt på den del som den anställde är sjukskriven på. Vad ska den enskilde göra som inte får tjänstledigt? Alliansregeringen är svaret skyldigt. Tänker man som i så många andra fall låta den enskilde individen ta smällen även här.
Valet som den anställde sjukskrivne kan tvingas till är att bli uppsagd om arbetsgivaren inte vill bevilja tjänstledighet på grund av sjukdom, eller att gå ner från heltid till deltid och strunta i aktivitetsstöd och därmed den rehabilitering som annars skulle ha pågått.
Denna politik är ytterligare en konsekvens av att man delar upp människors sammanhang på olika myndigheter, i stället för att skapa en (1) myndighet som arbetar med hela människans sammanhang som SALO föreslår.
När ska politiker förstå att det inte går att kräva av den enskilde individen att lösa strukturella samhällsproblem. Mycket av sjukskrivningarna beror på ett hårdnande arbetsklimat på arbetsplater, som tvingas effektivisera och rationalisera på grund av det ekonomiska räntebärande systemet. Å andra sidan kan inte heller de som enbart är utan anställning lösa sin situation då det satsas för lite på att skapa riktiga anställningar.
Alliansregeringen hävdar hela tiden sin märkliga arbetslinje. Det är en arbetslinje som tvingar bort folk från deltids-, behovs-, och andra korta anställningar. Detta tror regeringen ska skapa fler heltisdsjobb. Det är en makalöst oansvarig och respektlös inställning som bara leder till ökad segregering på arbetsmarknaden.
Regeringen borde skämmas.