När ska det vara nog egentligen, med alla idéer som ligger till grund för alla ojämlikheter i vårt land.
Vi har en arbetsmarknad som blir allt smalare, där åldersdiskrimineringen är värre än någonsin. Konsekvenserna av pandemin gör att de problem som redan fanns innan förstärks. De som stod långt från arbetsmarknaden står nu ännu längre bak i kön.
Unga människor tvingas in i en gig-ekonomi som gör dem till offer för marknadsaktörer som fullkomligen skiter i om de mår bra eller inte så länge man kan ta in en annan om någon börjar påtala att villkoren borde vara bättre. Facket kan inte längre göra något åt saken då de bara hjälper medlemmar. Ingen helhetssyn där minsann.
Sjuka, med hur grundliga läkarutlåtanden som helst, får avslag på ansökan om sjukpenning och sjukersättning med hänvisning till att det inte finns objektiva fynd som bevisar den nedsatta arbetsförmågan. Detta trots att läkare hävdat det i utlåtande efter utlåtande.
Vården kan inte avhjälpa den psykiska ohälsan då det inte räcker att proppa folk fulla med piller. Vården har inte ens resurser att ta emot människor som behöver prata med någon utan de hänvisas till privata aktörer som de inte har råd med. Ekonomisk utsatthet och psykisk ohälsa går ofta hand i hand.
Psykisk ohälsa beror nämligen oftast på obalans mellan materiell, social och mental trygghet. Något som kräver andra strukturer och system i samhället. Strukturer som suger musten ur folk avhjälps inte med piller. De enda som tjänar på pillertrillandet är tillverkarna.
Arbetssökande tvingas söka jobb de inte kan få, enbart för att arbetsförmedlingen numera använder sig av digitala AI-system som baseras på att sökande måste ange ett minimiantal ansökningar per månad. Om det av någon anledning inte går att hitta tillräckligt många lämpliga jobb att söka kräver systemet, där handläggare matat in att ett visst antal ansökningar ska skrivas, att man dränker arbetsgivare med nonsensansökningar för att nå upp till kvoten i AI-systemet. Om inte straffas sökande med indragen ersättning.
Arbetssökande vars enda möjlighet vore att starta eget får inte göra det då systemet inte tillåter det. Människosynen som systemet baseras på, litar nämligen inte på att människor vill göra rätt för sig.
Vi har politiker som säger många fina saker som man hoppas ska bli verklighet. När man använder system och strukturer som motverkar deras ord får man ändå förstå att folket tröttnar på dem och deras retorik.
Flera rapporter påtalar att hälften av alla jobb idag kommer vara borta om 25 år. Både automatisering och ränteekonomins utarmning av arbetsmarknaden gör att vi står i ett samhälle där allt fler ställs utanför arbetsmarknaden. Dessa möter ett förlegat system där politiker och myndigheter straffar människor för att de inte kan möta de krav som samhället ställer på dem.
Politisk retorik hävdar att det skapas nya jobb, för det har det alltid gjort. Vi har skapat en marknad där människan är en enda stor kostnad. Det gör att framtidens jobb kommer att utföras av datorer, inte människor. Det ger nämligen bättre avkastning.
Om människan vill att maskiner gör jobbet borde man kanske fundera över de gammaldags idéer som präglar samhället. Att människan är lat till exempel. Ett arv sedan industrialismens begynnelse, då människor hellre brukade jorden än ställde sig i en skitig industribyggnad. Rapporter visar att många idag upplever sina jobb meningslösa. Det är naturligt och normalt att man inte vill göra något som är meningslöst då det skapar psykisk ohälsa.
Långtidsarbetslösheten klarar gammelpolitiker inte av att lösa då det krävs helt nya idéer och strukturer för att ta sig an frågan. Vi behöver förstå att det inte är invandringen som är problemet utan att pengar dräneras från konsumtionsflödet till kapitalägare som ackumulerar sina rikedomar år från år. Observera att resonemanget inte handlar om gammal vänsterideologi. Det är ren matematik.
Hela vår kultur baseras på en idé att människan är lat i grunden. Något som är felaktigt. Människans motivation baseras på mening och när mening finns med något så kan människan bestiga berg får att nå meningen.
”Vi måste ha ekonomisk tillväxt för att ha råd med hållbar utveckling.” är något som politiker och ekonomer ofta påtalar. I en räntebärande ekonomi där pengar skapas genom krediter, ökar hela tiden kostnaden när pengar skapas vilket gör att både offentlig och privat sektor tvingas banta sin ekonomi för att det ska bli några produktionsvinster till ägaren. Ekonomisk tillväxt är alltså inte vad vi behöver. Vi behöver ekonomisk balans mellan arbete, livskvalitet och miljö. Något vi aldrig kommer att uppnå med ränteekonomin.
Konsekvenserna av ränteekonomin är som man kan se genom historien, att vi utarmar jorden och människorna. Människorna tvingas anpassa sig till samhällets inhumana villkor vilket gör fler och fler sjuka och arbetslösa. Konflikterna ökar i världen när länder och andra aktörer slåss om resurserna.
Okunskap gör människan dum. Förstår man inte sambanden i samhället leder det till att människor ger sig på varandra på grund av den frustration man upplever. Allt på grund av att människan lever i sin hjärna och det som går in, kommer ut.
SALO säger Far åt helvete till alla gammeldags idéer som ökar klyftorna och konflikterna. Far åt helvete till all okunskap som samhället baseras på. Det är dags att tänka nytt, dags att tänka helhet, dags att tänka hållbarhet på riktigt, dags att värdera människovärdet både ekonomiskt, socialt och mentalt.
Människosläktet är värt ett bättre öde än att ta kål på sig själv. Ett öde där vi istället ser varandra som jämlikar, där vi ser jorden som vår moder, där endast meningsfullt lönearbete i relation till människa och jord är tillåtet. Istället för att sitta fast i historien ska vi lära av den och göra bättre i framtiden. Först då kan vi vara stolta över att vara människor.
Sveriges Anställningslösas Landsorganisation