Så här inför valet haglar valfläsket och känslorna i debatterna. Är det förmätet att efterlysa en debatt om vilket samhälle vi vill ha?
Vi föds som människor och dör som människor, men däremellan definieras vi som arbetskraft. Är det bara jag som tycker det är sjukt? Det ger utrymme för en cynisk och ekonomistisk syn på människan som förminskar människan till en bricka i systemet. En fråga som aktualiseras är: Är samhället till för människan eller är människan till för samhället?
De strukturer vi skapar i samhälet borde vara till för att hjälpa alla människor genom livet oberoende av vilken situation man hamnar i. När människan definieras som arbetsenheter på lönearbetsmarknaden och man av ideologiska skäl diskvalificerar alla dem som arbetsmarknaden av ekonomiska skäl inte vill ha, då anser jag att politiken har missuppfattat sin roll.
Borg och Reinfeldt stod i media och hävdade att ingen som gick från Försäkringskassan till Arbetsförmedlingen skulle förlora ekonomiskt på det. Jag vet nu att de ljög. Jag har exempel på personer som förlorar upp till fyra tusen kronor i månaden när de gått från sjukersättning på FK till aktivitetsstödpå AF då till exempel bostadstillägget dras in.
Individens frihet som borgarna hävdat att de står för är en bluff. I det system de skapat tillhör friheten endast de med anställning eller de som äger kapital. Resten definieras i klartext som lata, inkompetenta eller kverulanter.
”Arbetslinjen” – begreppet som uppfanns redan i början av 1900-talet används för att linda in en ojämlik politik i ord som har en positiv klang. Även i slavsamhällen kan man ha en arbetslinje men till vilka villkor? Kanske har moderaterna återigen sneglat på hur USA för några hundra år sedan löste sin produktion genom att hämta gratis arbetskraft från Afrika. Dagens slavkontrakt är mer subtila och stöds av facken genom bland annat Beredskapsavtalet. Det gör det möjligt för kommuner att tvinga anställningslösa att utföra arbete som kommunerna sparat bort tidigare och nu definierar som ”inte ordinarie”. Det sorgliga är att det är både vänster och högerregeringar som skapat dagens system. Är det konstigt att tilliten till politiken saknas hos många? Denna tillitsbrist leder ibland till att väljare i ren frustration röstar på främlingsfientliga alternativ med argumentet – Man ka lika gärna rösta på SD för det går ju åt hel-te i alla fall. Min uppmaning är då – tänk efter vilket samhälle du vill ha? Varje väljare som fullgör sitt ansvar att rösta måste kunna säga att den tar ansvar även för konsekvenserna av politiken.