Det nödvändiga paradigmskiftet, del 2 av 4
© Henrik Lund
Text: Henrik Lund
Stordrift
Dagens system tvingar oss att bedriva stordrift i privat sektor för att maximera vinsten. Samtidigt tvingas offentliga sektorn bedriva stordrift för att möta besparingskraven. Den marknadsliberala ekonomin framstår helt plötsligt som lika människofientlig som den extrema planekonomin. För att tvinga arbetsgivare i det marknadsliberala samhället att ta ansvaret för individen, som det offentliga tidigare gjorde,
införs sjuklönesystem och lagförslag läggs för att tvinga arbetsgivare att ge deltidsarbetande heltid. När staten abdikerar från ansvaret och lägger det på arbetsgivarna krävs tvångsåtgärder eftersom en arbetsgivare inte har samma roll som staten. En förrädisk åtgärd regeringen gjort är att införa 75-dagarsregeln för deltidsarbetslösa. Man menar att det ska ge fler heltidsjobb genom att man försämrar ersättningen till deltidare.
Hälsokonsekvenser
Det går inte en dag utan att man hör om olika stressrelaterade symptom och sjukdomar på grund av arbetsmiljö eller på grund av utanförskapet. Stress på grund av att färre ska hinna med lika mycket som fler gjorde tidigare, Stress på grund av att arbetet inkräktar på privatlivet då övertid är mer regel än undantag genom att personal numera ska vara flexibel och anpassningsbar enligt arbetsledningens definition. Stressen överförs till familj och barn och barnen överför det till skolan. Trots att undersökningar visar att många barn mår bra så är det alarmerande många barn som ändå känner sig otrygga och att de inte har någon vuxen att vända sig till om de blir kränkta. Många dagisbarn tvingas vara 10 timmar på dagis på grund av att föräldrarna tvingas vara flexibla och anpassningsbara på arbetet. Detta bryter emot Barnkonventionen. Dessutom tvingas många barn till dagis alltför tidigt trots att forskare idag menar att 1-2 åringars hjärnor inte är mogna för att ta in så stora mängder av intryck som sker på dagis fulla med barn, och för lite personal eftersom systemet kräver besparingar. Hälso-, friskvårds- och rehab-branschen har på senare år exploderat tack vare det behov av förebyggande träning och rehabilitering som uppkommit. Att fler mår dåligt idag verkar vara tabu att tala om och döljs av siffror eller av goda exempel. Mellan 1989 och 2006 ökade andelen människor som upplever ångest från 12% till 22% enligt Socialstyrelsen. Parallellt med kraven att prestera, producera och konsumera äter vi mer och mer piller och felaktig mat för att dämpa vår själsliga obalans.
Tillväxt gynnar ekonomisk brottslighet
Ekobrottsmyndigheten (EBN) konstaterar i en analys att seriösa näringsidkare slås ut när den svarta sektorn ökar. Det är särskilt tre områden som pekas ut som särskilt farliga mot näringslivet och samhällsekonomin. En ökad koppling mellan ekobrottslighet och annan brottslig verksamhet, den allt större svarta verksamheten och finansmarknadernas internationalisering genom till exempel handel med värdepapper. I stället för att analysera och ifrågasätta orsakerna till dessa problem höjs krav på att samhället ska lägga mer pengar på kontroll. Detta tyder på att man i dag helt har accepterat de ekonomiska strukturerna och likställer dem med naturlagar som inte går att påverka. Denna uppgivenhet inför de ekonomiska strukturernas påverkan på en hel nation och även internationellt är skrämmande då det enbart leder till att man jämt är steget efter och lappar och lagar. För att komma åt den ekonomiska brottsligheten fick till exempel Skatteverket (2006) pengar till 420 tjänster som enbart skulle användas för att jaga svarta inkomster. Ett sensationellt faktum bakom detta är att 25 tusen sökte dessa jobb. Ingen verkar dock ha tyckt att det var konstigt att det var i genomsnitt 60 sökande till varje tjänst. Mot bakgrund av att det vid den här tiden fanns 69 tusen arbetslösa akademiker är det en verifiering att tillväxtsystemet skapar arbetslöshet. Med hundratusentals människor utanför arbetsmarknaden som förmodligen aldrig kommer in på den kan man undra om det inte kan vara en logisk följd att fler ägnar sig åt ekonomisk brottslighet. Det kan för många vara den enda chansen att få del av den ekonomiska kakan när paniken och besvikelsen breder ut sig över det system vi har. Frågan är om det är mer kontroll som är lösningen eller om det kanske är ett alternativt system som borde diskuteras. Det mest konstruktiva borde vara det senare.
Kulturen utarmas
I ett samhälle där överkonsumtion, ägande, ränta och aktieutdelning är det som skapar värdet i samhället riskerar kulturen att tryckas tillbaka till 1800-talets nivå då kultur var de besuttnas nöje. De som gav dem detta nöje, genom teater, musik och annat var ofta fattiga och levde på svältgränsen. Fortfarande kan man höra människor på allvar mena att den ”sanna” kulturyttringen inte kommer fram om den som utövar den inte lever under påvra förhållanden. Parallellt med att den traditionella kulturen utarmas på grund av att den avkrävs att bära sig själv ekonomiskt ser vi populärkulturell stordrift utvecklas, allt för att gå ihop ekonomiskt. Det som bär sig i ett marknadsliberalt samhälle är när man plockar ihop några kändisar och låter dem framföra sådant som man på förhand vet att folk vill se och lyssna på. I stället för individers och gruppers kreativa förmåga att skapa nytt hänvisas kulturen till att bli marknadens gisslan.
Diskriminering
Vad har diskriminering med det ekonomiska systemet att göra kan man undra. Jo, genom strukturell uteslutning från arbetsmarknaden. Lönearbete ger människor dels pengar för att trygga den fysiska och materiella standarden, dels goda förutsättningar för att få sociala nätverk, som är bra för den sociala tryggheten genom identiteten, tack vare delaktigheten på arbetsmarknaden. Enligt artikel 14 i Europakonventionen är det förbjudet att diskriminera någon bland annat på grund av ställning. Då bestämmelsen är svensk lag genom SFS 1994:1219 följer att arbetslösa är diskriminerande i förhållande till lönearbetare vilket således gör den strukturella diskrimineringen olaglig. Detta bortser domstolsväsendet i. I ett samhälle som baseras på konkurrens slås många ut och hamnar utanför både sociala strukturer och trygghetssystem som till exempel a-kassa och sjukförsäkring. De myndigheter som betalar ut ersättningar av olika slag till människor är skapade för ett samhälle med mycket låg arbetslöshet. I dag med en stor del av arbetskraften utanför arbetsmarknaden, samtidigt som myndigheterna har sparkrav och direktiv att minska sjuktal och arbetslöshet, fyller inte myndigheterna sin funktion som trygghetsgaranter för individer. Fler och fler hamnar utanför systemen och tvingas sälja allt de har innan de kan få ersättning från socialen. Bara för att det ekonomiska systemets vinstkrav och rationaliseringar slår ut arbetsföra människor. Vissa grupper är mer utsatta än andra. Undersökningar visar att kvinnor och invandrare är stora förlorare i detta system. Även olika åldersgrupper hamnar utanför. Särskilt farligt är det när många unga inte ens kommer in på arbetsmarknaden som i dag. 128 tusen mellan 15-24 år var arbetslösa 2008. Det innebär var fjärde ungdom. På grund av utanförskapet söker sig många till grupperingar och aktiviteter som inte accepteras i samhället och individerna får skulden utan analys av orsakerna till problemen. Tillväxtsamhället diskriminerar därmed anställningslösa vilket borde leda till att man börjar fundera på alternativ. Istället kommer signaler från regeringen att man vill försöka skapa hårdare lagstiftning och kontroll bara för att det liberala samhället förlorar mycket av de naturliga kontrollfunktioner som fanns tidigare. Vad blir det för frihet då kan man undra. Även på arbetsplatser kan vi se den diskriminering som systemet genererar. Eftersom det är det ekonomiska resultatet som är det överskuggande målet förlorar man incitament för arbetsgivare att skapa goda arbetsplatser.
Fortsättning följer i nästa nummer
I nästa nummer: • Miljö – klimat – globalisering • Vem har makten? • Att skapa balans mellan elit/marknad och individ/miljö