Det nödvändiga paradigmskiftet, del 4 av 4
© Henrik Lund
Text: Henrik Lund
Att genomföra paradigmskiftet
För att uppnå det nödvändiga paradigmskiftet behöver vi alltså ett system som ger alla lika rätt att delta i samhället. Det ska vara ett system som gynnar handel, men småskalighet framför stordrift, som ger goda förutsättningar för människors hälsa, som inte gynnar ekonomisk brottslighet och som ser kulturella yttringar som värdefulla i sig och inte enbart som produkter. Systemet behöver även ge individen mer makt och frihet än vad som är fallet idag, samtidigt som kvinnor, invandrare och andra grupper inte ska behöva uppleva diskriminering på grund av en cynisk människosyn. Individens frihet kan då till exempel leda till att vi uppnår målet att vi ska ha en levande landsbygd. Hänsynen till miljöfaktorer måste vara starkare i ett nytt system likväl som till socioekonomiska faktorer, nationellt och internationellt. Jag anser att ett nytt system helst bör göra det omöjligt, eventuellt mycket olönsamt, att tjäna pengar på pengar. För att balansera elitens eller marknadens dominerande ställning gentemot individen/miljön krävs en ny grund för definitionen av vad som skapar värdet i samhället. I det nuvarande systemet är det arbete och naturresurser som jag varit inne på tidigare. För att öka individens ställning krävs att man värderar individen på ett sätt som man inte gör idag. Det kan man göra genom att jämställa ”människovärde” eller ”medborgarskap” med de traditionella produktionsfaktorerna ”arbete” och ”naturresurser”. Utgår vi från ”människovärde” eller ”medborgarskap” så krävs ett system som tar hänsyn till individen och dess sammanhang. För att hänsynen till individen ska uppnås föreslår jag att man utgår från ”Humanismen”. För att ta hänsyn till sammanhanget föreslår jag att man utgår från ”Ekologismen”. Därigenom tas hän-syn till individuella, sociala samt miljömässiga faktorer. Vad krävs då för att balansera individens makt gentemot elitens makt? För att uppnå makt för individen i elitens samhälle krävs att individen ger upp sin egen samhällsbild och överför elitens analys av samhället på sig själv. Det medför en likriktning i samhället som endast passar dem som själva gjort samma analys som eliten gjort. Övriga kommer att uppleva sig styrda och maktlösa och kommer att hitta egna vägar, ofta utanför lagens råmärken. För att ge förutsättning för ett pluralistiskt samhälle där så många som möjligt kan leva och uppleva mening i sina liv, oavsett vilken analys av samhället de gjort, krävs ett system där individens makt inte är beroende av vilken politisk åskådning individen har. Hur balanserar man individens makt gentemot marknadens makt? För att svara på det måste man se vad det är i maktförhållandet som gör att individens makt inskränks av marknadens makt. Det som individen vill ha genom att befinna sig på marknaden är inkomst. Denna används för att tillgodose människans behov av trygghet. I ett marknadsliberalt samhälle undergrävs tryggheten då många inte får tillträde till arbetsmarknaden på grund av konkurrensen som är ett grundvillkor i systemet. När konkurrens överordnas samverkan leder det till utanförskap för dem som inte orkar eller vill leva under konkurrensens villkor. Hur kan då individen få trygghet utan att enbart vara beroende av marknaden eller eliten? Svaret blir: en inkomst som baseras på vad människan ”Är” i stället för vad människan ”Gör”. Detta löses genom ett system med basinkomst. Individen blir då inte lika känslig för diskriminering eller kränkning då hon kan lämna ett sammanhang som är skadligt utan att riskera att mista sin ekonomiska trygghet. Det kan vara en arbetsgivare men även ett privat sammanhang där till exempel en kvinna som inte längre är ekonomiskt beroende av mannen behöver vara rädd för att riskera sin ekonomi om hon väljer att lämna mannen. Fler skulle kunna arbeta utifrån förutsättningarna som småbarnsförälder utan att bli ekonomiskt lidande bara för att man går ned i tid. Det skulle minska stressen hos både de vuxna och barnen och minska pressen som lätt gör att man går in i väggen. Den mentala, fysiska och sociala hälsan skulle förbättras är min övertygelse. Dessutom kan man säga att det arbete som individen gör utanför lönearbetet då belönas. Det är ju mycket arbete som utförs utanför arbetsmarknaden, särskilt av kvinnor, utan att det värderas i pengar. Det är först när samma arbete återfinns på dagens ojämlika arbetsmarknad som det skapar ett värde. Hur gör man för att balansera miljöns makt gentemot marknadens och elitens makt? Dessa har olika sätt att utöva makt. Marknaden och eliten visar sin makt genom att hela tiden åderlåta jordklotet på naturresurser. Miljön visar sin makt på ett annorlunda sätt och när den väl visar sin makt är det nog för sent att ångra sig. Jag illustrerar det med ett indianskt ordspråk – När den vite mannen förstört land och vattnet i floder och hav, först då ska han förstå att det inte går att äta pengar. Det är denna insikt som kommer att göra oss medvetna och förebygga jordens förfall så gott vi kan trots att det redan gått långt i processen. För att hjälpa miljön att få makt som vi människor förstår oss på måste vi införa ett nytt penningsystem. Ett system som skapar förutsättning för att vi ska se det som lönsamt att vara rädd om vår jord, samtidigt som det ska ge goda förutsättningar för handel och affärsverksamhet. Framför allt måste det förhindra möjligheten att tjäna pengar på pengar som jag tidigare varit inne på. Det betyder att ett räntefritt system måste införas. Det måste även minska lönsamheten för folk att agera på den internationella avreglerade marknaden. I stället ska lokal produktion löna sig bättre. Det finns olika system som försöker lösa detta, och skapa de förutsättningar som behövs. Ett som jag anser vara mycket intressant kallas ”Solidarsystemet”. Det är ett system som gör det möjligt att spara pengar men inte tjäna pengar på pengarna. Det ger även förutsättning för lokal produktion och tar, genom att enbart elektroniska pengar används (vi är ju snart där ändå), bort förutsättningarna för ekonomisk brottslighet. För den som vill bli rik är det inget som hindrar. Fördelen är att man inte blir rik på andras bekostnad. Solidarsystemet i kombination med basinkomst gör att basinkomsten inte blir skattefinansierad. Det är som jag ser det ett villkor för att det ska fungera med basinkomst. Mer om systemet finns att läsa på www.solidar.lir.be eller i boken Ragnarök eller världens chans (Humanistiska förlaget). Låt mig för ett ögonblick även reflektera över den kände psykologen Abraham Maslows välkända behovstrappa. Den beskriver olika nivåer i en människas behov med början i de rent fysiska behoven för att kroppen ska leva. På det översta trappsteget hittar vi den mer existentiella nivån som handlar om behovet av självförverkligande. Mänskligheten har fram till idag befunnit sig i en process där de olika behoven i trappan funnits parallellt i samhället. Det vi kan se i systemet, oavsett om det handlar om elitens eller marknadens diktatur, är att det oftast handlar om olika grupper som befinner sig på trappans nedre respektive övre steg. Utanförskapet som vi ser har bildats gör att många inte har samma, varken ekonomiska eller mentala, möjligheter till självförverkligande då de ständigt tvingas fokusera överlevnad. En ekonomisk/fysisk och/eller mental överlevnad delvis på grund av att många pressas till bristningsgränsen av myndigheterna och arbetsgivare. Vi lever i ett samhälle där det endast är de som har det gott ställt som kan kosta på sig att uttrycka att ”pengarna inte betyder något”. Att införa basinkomst i kombination med ett penningsystem såsom Solidarsystemet ger oss ett strukturellt ekonomiskt ”verktyg” att låta alla människor få möjlighet att förverkliga sig själva om de vill. Det skulle ge människor en valmöjlighet som inte finns i dagens system som mer kan liknas vid ett ”ratrace”. Det kan tyckas vara en utopi att tro att vi skulle kunna förändra vårt sätt att tänka om arbete, pengar, ekonomi och mänskliga aktiviteter i övrigt. Enbart mot bakgrund av utvecklingen som skett under 1900-talet då vi tvingats omvärdera många saker i vår värld tror jag att vi klarar det. På 1600-talet tvingades man erkänna att det är jorden som snurrar runt solen och inte tvärtom. I alla tider har vi måst omvärdera vår verklighet. Ett sådant tillfälle har nu givits oss och vi kan välja att skapa något bra för människor och vår jord eller välja att vägra se verkligheten som den är, på samma sätt som kejsaren i Kejsarens nya kläder.
Bilderna nedan illustrerar definitionen av vad som skapar värdet i samhället så som man traditionellt sett det. De visar dessutom den, som jag anser, nödvändiga förändringen av definitionen utifrån mitt resonemang ovan.
”Det krävs ett helt nytt sätt att tänka för att lösa de problem vi skapat med det gamla sättet att tänka”
Albert Einstein
