Vad driver dig egentligen? Vad driver människor generellt?
Är det den inre drivkraften eller pengarna måhända, moralen eller lite av varje?
Naturligtvis har de olika faktorerna med varandra att göra. Någon faktor kan dominera beroende på situationen men om man vill ha långsiktig hållbarhet i samhället, hur ska man balansera dessa faktorer? Vad händer när man är i sammanhang som gör att man driver sig hårt?
SvD skrev i februari i år om Sofia Sjöström som sina 24 år till trots, fick utmattningsdepression. Hon hade fyllt sitt liv med arbetsuppgifter som krävde 12-13 timmars arbete under månader. Idag är hon sjukskriven på 50 %.
Samtidigt rapporterade Svd om att psykisk ohälsa fortsätter att öka framför allt hos kvinnor som har dubbelt så hög sjukfrånvaro som männen och i unga åldrar.
Sjukförsäkringsminister Ulf Kristersson (M) tror att det har med arbetsmarknaden att göra och förändrade arbetssätt. Delvis har han rätt då folk förväntas göra fem gånger så mycket och snabbare än för 30 år sedan. Övertid är idag kutym att man inte tar betalt för. Det har blivit ett konkurrensmedel mellan anställda. Frågan är om det är människan eller samhället som är sjukt?
24 oktober skriver magasinet Arena om Harry som för 10 år sedan gick in i väggen. Välutbildad med jobb som lärare arbetade han mycket hårt då han älskade det. Kroppen sa ifrån och läkarna stoppade i honom piller på piller. Harrys värld och ekonomi brakade ihop.
Samtidigt visar rapporter att en hög andel av befolkningen känner stress över miljö och klimatproblemen.
Upplevelsen av att inte förstå och inte kunna påverka sin situation påverkar den psykiska hälsan. När de materiella målen ställs över de själsliga behoven kortsluts systemet i kroppen.
När meningen i livet reduceras till prylar och när medmänniskorna ses som utbytbara delar i ett maskineri reducerar vi hela livet till att inte handla om att vara människa utan ett objekt som ska vara effektivt och produktivt. Är det konstigt att den psykiska ohälsan ökar?
Åter till Harry. Han är idag fri från läkemedel och mår nästan som innan han gick in i väggen men han är utfattig. Skulderna ligger på hög.
Det finns många som likt Harry har gått in i väggen eller enbart blivit av med anställningen och rasat ekonomiskt och psykiskt som är fallet när samhällsekonomin går ned. Frågan är hur man hjälper personer tillbaka till en livssituation efter detta. Är det rätta att som sociala myndigheter kräva fullständig utblottning innan man får hjälp? Hur påverkar det framtidstron och känslan av kontroll och påverkansmöjligheter?
Ekonomisk stress ingår inte i definitionen av orsaker till ohälsa idag. I stället individualiserar man problemen och ser dem som psykiskt sjuka. Det gör att myndigheter bortser från detta när de ”hjälper” människor.
Psykologen och docenten Alain Topor vid institutionen för socialt arbete vid Stockholms universitet undersöker om psykisk ohälsa hos fattiga minskar om de får 500 kr i månaden. När samhället definierar dem som står utanför arbetslinjens varma murar som sjuka, när det de saknar är ekonomisk trygghet, blir vinnarna inte individerna utan läkemedelsbolagen.
Andra liknande experiment i världen har visat på ökad jämställdhet, minskat antal HIV-smittade tonårsflickor, fler flickor stannade i skolan, matintaget blev nyttigare och barn växte snabbare.
Topors frågeställning manar till eftertänksamhet: ”Vad händer om det visar sig att femhundra spänn har en mätbar effekt på dessa personers välbefinnande? Vilka politiska konsekvenser får det ifall vi kan visa att en femhundring kan ha samma effekt som mediciner?”
Henrik Lund