Trots allt ont de gjort mig har jag inte förlorat hoppet. Jag kan inte leva med två hjärtan i kroppen…Nu har vi åter samlats för att rådslå om fred. Min skam är stor som jorden, men ändå ska jag ännu en gång följa den vite mannens anvisningar. Jag trodde mig vara den ende som uthärdade att förbli de vitas vän, men sedan de kommit och tagit våra boplatser och hästar och allting annat, är det svårt för mig att längre lita på de vita.”
Cheyennehövdingen Black Kettle, 1864
Dee Brown beskrev i boken Begrav mitt hjärta vid Wounded knee, 1973, USA:s kolonisation av vilda västern mellan 1860-1890. Skillnaden var att han visade indianernas perspektiv i stället för de vitas perspektiv som alltid varit att de vita var de goda och indianerna var de onda som skulle civiliseras.
När de vita först kom blev de välkomnade av indianerna och behandlade som jämlikar. De vita kom sedan med soldater i överflöd och dödade män, kvinnor och barn, ofta utan urskillning. För vad? Jo den vite mannens önskan till ekonomisk vinning genom att utvinna guld, silver och äga land med mera gjorde att vördnaden för det levande glömdes bort.
Det fanns naturligtvis rötägg bland indianerna också så min poäng är inte att värdera olika folkslags handlingar utan att medvetandegöra syftet med människors handlande överlag. Det västerländska handlandet utgår från att vi inte lever i vårt sinne utan i vårt bankkonto. Vi lever inte för att hjälpa vår nästa utan för att ha makten över denne. Varför använder vi naturresurser motsvarande 1,6 jordklot idag när vi bara har ett jordklot? Jo, därför att det är viktigare med makt och pengar än balans mellan arbete, livskvalitet och miljö.
”När ni brutit den sista kvisten, när ni förgiftat det sista rena vattnet, när ni förgiftat den sista rena luften, kommer ni att upptäcka att ni inte kan äta pengar” som Creeindianerna försökte förklara för den vite mannen för länge sedan.
Vi skövlar dagligen runt om i världen. Till vilken nytta? När konsekvenserna till slut blir att vi inte längre har någon jord att leva på, vad ska vi göra då? Professor och hövding Oren Lyons från Onondaga nation i New York berättade om en forskare som sa att: när den globala uppvärmningen nått sin gräns blir det som när man skruvar upp en dimmer förbi max, det blir kallt, och det fort. Kanske snöar det dygnet runt i hundra år. Är vi beredda att chansa bara för att tillväxt/skuld-ekonomin ska ge oss möjlighet att leva i våra bankkonton?
De vita människornas förhållningssätt till indianerna i USA och många andra länder liknar i stort det förhållningssätt som många upplever som står utanför lönearbetsmarknaden. Prekariatet, en global underklass som professor Guy Standing definierar det, består av arbetare, migranter och unga välutbildade som hamnar utanför trygghetssystemen bara för att de saknar lönearbete.
Dessa ska pressas ekonomiskt, socialt och psykiskt för att de som lever i sina bankkonton ska kunna tjäna lite till. De vita bryr sig alltså inte om ifall de skövlar indianers eller sina egnas land så länge vinsterna ökar.
Det tjänar inget till att protestera säger många. Inte om man försöker protestera med deras egna medel säger jag. Vi skulle kunna ansluta oss till medborgarorganisationer som väljer livslinjen framför arbetslinjen. SALO är en sådan.
Jag orkar inte engagera mig säger många som pressas av systemets järnhäl. Ok, säger jag. Vill du inte göra det själv så hjälp oss att göra det åt dig genom att bli medlem eller sponsra oss.
Till dig som vill skapa förändring vill jag säga: tänk på varför du vill skapa förändring. Om det är för att berika ditt bankkonto eller för att ge dina medmänniskor erkännandet att de är lika mycket värda som du själv.
Jag hoppas att jag med dessa ord rört om i tankerummet så att du på ålderns höst kan säga – jag gjorde så gott jag kunde.
Henrik Lund