Idag går det cirka 10 arbetssökande på varje ledigt jobb. Om alla jobb skulle bli tillsatta, skulle ändå 90 % stå utanför arbetsmarknaden. Alliansen kallar det arbetslinjen och socialdemokraterna kallar det missmatch. Arbetslöshetslinjen borde den kallas istället. Långtidsarbetslösheten ökar samtidigt som den öppna arbetslösheten minskar. Det blir ett nollsummespel som enbart leder till att klyftorna ökar.
Statistiska centralbyrån (SCB) visar att de flesta har högre inkomster 2010 jämfört med 1999. Den tiondel av befolkningen som tjänar mest har fått en 50-procentig inkomstökning, medan den tiondel som tjänar minst enbart har fått en 5-procentig inkomstökning.
Skillnaderna har accelererat sedan 2006 när Alliansen tillträdde men socialdemokratin gjorde sitt till. 1999 hade studerande, arbetslösa och personer med sjuk- och aktivitetsersättning en ekonomisk standard motsvarande 75 % av vad de som jobbade hade. 2006 var siffran 69 % och 2010 var siffran nere i 57 %.
Forskning som Wilkinson och Picket gjort och som beskrivs i boken jämlikhetsanden visar att ju större inkomstskillnaderna är i ett land, desto sämre är hälsotillståndet generellt.
För att motverka detta ger regeringen försäkringskassan i uppdrag att minska inflödet av personer till sjukförsäkringen. Människor som är legitimt sjuka enligt behandlande läkare nekas sjukersättning av försäkringskassan. Det leder till att fler och fler kommer att prövas i domstol. Är det så att all kritik som försäkringskassan fått har gjort att de numera överlåter till domstolarna att göra bedömningen? Det innebär ett slöseri med skattemedel och mycket onödigt lidande för sjuka personer. En av dessa personer är intervjuad i denna tidning.
Jag undrar bara när våra ledare ska komma till sjukdomsinsikt? I en tillväxtekonomi krävs ständig överkonsumtion för att hålla systemet igång. Samtidigt kräver det effektivisering och rationalisering för att fungera. En anställd gör omkring fem gånger så mycket arbetsuppgifter i dag som för 30 år sedan. Oavsett om man är anställd eller inte så stressar detta system människor till ohälsa. Jag talar då inte enbart om friskhet utan hälsonivån på ett bredare plan. Även om man är ofrisk kan man uppleva hälsa. Detta forskade Aaron Antonovsky om. Det var han som myntade begreppet KASAM (Känsla Av SAMmanhang). När politikerna säger att svenskarna är ett av världens friskaste folk så borde man studera KASAM-nivån hos befolkningen. Jag tror den skulle visa på ett tydligare samband med Wilkinsson och Pickets forskning än försäkringskassans statistik som bara räknar utbetald ersättning.
Tillväxtekonomin leder till utslagning av människor samt utarmning av miljöresurserna. Många ledare känner nog till det men blundar för konsekvenserna för att inte riskera att förlora väljare. Men vilket är värst – att förlora väljare eller att förlora våra livsvillkor genom att konsumera slut på moder jord?
Jag säger som Albert Einstein en gång sa:
” Det krävs ett helt nytt sätt att tänka för att lösa de problem vi skapat med det gamla sättet att tänka.”
Att lösa problemen med ny teknik som hela tiden ökar i kvantitet ökar den totala påverkan i stället för tvärtom.
Henrik Lund