Så är då ännu en sommar här. En sommar lika vacker som alla tidigare år. Med en otrolig precision visar naturen varje år sina krafter genom bladen på träden, ungarna i gryten och fågelungarna som lär sig flyga.
Naturen står för en trygghet, som för oss människor kan bli dubbelbottnad. Vi invaggar oss ofta i en falsk trygghet, att naturen och dess resurser består, vad vi människor än företar oss – att naturen är till för vår skull.
Förhoppningsvis kan vi bli klokare och se att så inte är fallet. Vi är nämligen en del av naturen – inte tvärt om.
Bengt Hubendick beskriver detta i ”Människoekologi”, 1985. ”En ensam människa kan bara bli en högst tillfällig företeelse. En isolerad grupp människor har inte heller stora möjligheter. Inte ens hela mänskligheten kan existera ensam. Den är helt beroende av medvarelser, främst växter och mikroorganismer. Dessa i sin tur är beroende av jord, vatten och luft med de ändlösa kombinationer av sammansättning och tillstånd hos dessa komponenter som bildar en del av vår världs enorma mångformighet. Verklighetens mest påtagliga relation är med andra ord beroenden. Ekologi handlar om beroenden, beroenden mellan organismer och deras omgivning av vilken även organismerna själva är en del.”
Ekologi handlar med andra ord inte enbart om naturen. Det handlar om oss människor och vårt beroende till vår omgivning. Visserligen står vi på toppen av näringskedjan men vi måste förstå att de allra minsta delarna i systemet har avgörande betydelse för våra livsbetingelser.
En annan del i människors sammanhang är tryggheten i en bostad. Ju fler som fastnar utanför arbetsmarknaden, desto fler riskerar sämre trygghet i sitt boende. Bara det faktum att vara utan en anställning kan göra det svårt att få ett bostadskontrakt och ännu svårare är det att få låna i bank till en bostad.
Nu har regeringen lagt fram en proposition som enligt vissa hyresgästrepresentanter innebär ett dråpslag mot många av de cirka 3 miljoner hyresgäster som finns i Sverige.
Särskilt på tillväxtorter riskerar hyrorna att öka 50 % inom fem år, menar man. Samtidigt som man ger skattelättnader för villa-, och bostadsrättsägare så marknadsutsätter regeringen hyresbostadsmarknaden. Värst drabbas självklart alla med redan låga inkomster såsom pensionärer, ensamstående föräldrar och andra hushåll med en inkomst.
En 50-procentig hyreshöjning innebär för en genomsnittlig tvåa en höjning på omkring 2500 kronor per månad. Det är mer än nog för att slå ut dem som redan ligger på marginalen.
Att regeringen verkar anta att hyresnivåerna ökar är tydligt då man inför en skyddsregel så att ökningarna inte får bli mer än 8-9 procent per år. Det ska man kanske vara glad för så att folk hinner flytta i tid och hitta ännu trängre bostäder. Det är ju knappast så att de som tvingas flytta bor i lyx idag, tvärtom.
Visst är det roligt för alla som fått skattelättnad under de senaste åren men varför inte ge det till alla så kanske fler klarar sin bostadskostnad. Det verkar som om regeringen har utsett alla hushåll med låga inkomster, särskilt alla utan anställning, till syndabockar som ska betala kalaset.
Samtidigt månar regeringen om individens frihet. Det är som jag ser det hyckleri. Det är inte individens frihet man menar utan de som har anställning eller äger tillräckligt med kapital. Det finns uppenbarligen vissa som ska få vara mer fria än andra. Övriga ska vara solidariska med dem som innefattas av denna frihet och stötta dem genom sina skatter när finanskrascher uppstår, eller genom att utan klagan, infinna sig på sina arbetsmarknads-politiska åtgärder med villkor med anor från 1800-talet.
Henrik Lund