Framtidstro – ett ord som många i våra intressegrupper inte får möjlighet att använda sig av så ofta. Det ska vi ändra på. Ju fler som kommer med oss, desto fler kommer att upptäcka vad det innebär att jobba för en gemensam positiv utveckling för alla. SALO har funnits i fem år och sakta men säkert har vi nu kommit till en situation där vi har kommit igång med en utvecklingsprocess som ger framtidstro.
Vi har nu ett rikskansli med engagerade människor som brinner för att serva medlemmarna och skapa verksamhet som kan ge riktiga anställningar. Ett exempel är den här tidskriften du håller i handen. Den är tänkt att ta upp en lång rad av saker som är intressanta för våra intressegrupper. Allt från djupanalyser av samhällsfrågor till exempel på recept på mat för en tunn plånbok.
Jag är djupt imponerad av det arbete som alla på kansliet lägger ned på att organisera administrationen och våra idéer om att skapa kooperativ verksamhet och initiera projekt för att visa på goda exempel på hur nya arbetstillfällen kan skapas. Vi vill komma i kontakt med personer som är intresserade av att starta lokalkontor på andra orter och samtidigt ge sig själv förutsättningar för utveckling.
Inför framtiden måste vi lära oss att ta ännu mer plats för att påverka, både i kontakt med myndigheter och med media. Samtidigt är det avgörande att vara professionell i alla situationer för att skapa legitimitet och respekt. Gör vi inte det gör vi samma fel som dem vi kritiserar.
Genom ett tålmodigt professionellt arbete har vi genom åren blivit accepterade som en trovärdig organisation bland dem vi haft kontakt med. En organisation som hävdar våra intressegruppers rätt.
SALO har många spännande utmaningar att ta sig an. Försämringarna i a-kassan, vansinniga utförsäkringar ur socialförsäkringssystemet, deltidsarbetande som enbart har rätt till 75 dagar a-kassa för att fylla upp till heltid.
Dessutom har vi ett digert arbete för att visa vad det egentligen är som skapar arbetslöshet i grunden.
Det är många brännande frågor inför stundande val i höst. Den mest intressanta frågan som väljarna och riksdagen har att fundera på är kanske om det ska vara okay att en del av befolkningen står utanför tryggheten medan en del har full trygghet. Det intressanta är att den del som har full trygghet blir mindre och mindre.
En annan viktig fråga är när politiker och tjänstemän ska förstå att färre sjukskrivna inte betyder fler friska. I stället är det bara ett mått på hur många som försvinner ur en kolumn i statistiken. Ett exempel är när Försäkrings-kassan i pressmeddelande gick ut med att ohälsotalet minskade med tre dagar under 2009. Eller när regeringen informerar om att sjukskrivningar för stressrelaterade symptom, exempelvis utbrändhet, har mer än halverats sedan 2006.
I en rapport från Göteborgs Universitet (2009) analyseras sambandet mellan sjuknärvaro, sjukfrånvaro och självskattad hälsa i den yrkesaktiva befolkningen. Där kommer man fram till bland annat att:
”sjukfrånvaronedgång behöver inte betyda att hälsan förbättrats utan kan stå för att sjukfrånvaron genom olika åtgärder pressats ned på sjuknärvarons bekostnad.”
Det innebär i klartext att det mycket väl kan vara så att folk går till jobbet trots att de är sjuka. Man kan undra om det ska behöva vara så i ett modernt samhälle.
Ska vi öka framtidstron måste vi ta kommandot i debatten och arbeta för ett samhälle som inte utgår från etablissemangets villkor. I stället ska vi ha balans mellan Arbete – Livskvalitet – Miljö.
Henrik Lund