Ledare
Chefredaktör Anders Nilsson skriver en krönika i Norrköpings Tidningar 16 november om hur viktigt det är att förstå att polarisering inte leder till ett bättre samhälle. Det är inte svårt att hålla med nu när tankarna främst går till alla drabbade människor i Frankrike och alla flyktingar i världen.
För att analysera saken måste dock fler perspektiv tas med. Vi måste se att incitamenten för polarisering är inbyggda i vårt samhällssystem. Terrorattacker i form av politiskt eller religiöst relaterat våld är konsekvenser av den polarisering som skett i samhället. Våldet är konsekvensen och polariseringen är problemet men vi måste även se orsaken till polariseringen för att förstå och verka för en konstruktiv utveckling i samhället.
Människor behöver mental, social och materiell trygghet. I de modeller som både vänster och högerregeringar utgår från, skapar ekonomisk tillväxt detta. Ser vi på hur verkligheten ser ut så innebär detta, enligt Global Wealth Report från storbanken Credit Suisse, att en (1) procent av världens befolkning nu äger cirka halva jordens resurser. Det om något skapar polarisering.
Alla pengar ”föds” genom krediter. När 100 procent av pengarna är krediter finns inte pengar till att betala räntorna. Det tvingar offentliga och privata aktörer att öka sina skulder eller minska kostnaderna. Idag kan vi se både och. Investeringar som minskar arbetslösheten ökar krediterna i samhället. När krediterna ökar tvingas aktörerna rationalisera. En ond cirkel på grund av skuldekonomin.
Vi blundar för att slippa se den som sågar av grenen vi sitter på, samtidigt som vi är förvånade över att tolerans och medmänskligheten minskar samt ökar polariseringen. Problemet är att de som struntar i andra bekräftas positivt i en ekonomisk kultur där ytlighet och ökade klyftor är drivkraften. Det skapar ett ”vi-och-dom”-tänkande.
”Vanligt” folk har olika sätt att hantera konsekvenserna. En del väljer att vända det inåt vilket är destruktivt. Andra väljer att skylla problemen på olika grupper som till exempel invandrare och flyktingar eller politiker. Även det är destruktivt. Vi måste tala om mer är enbart tolerans, medmänsklighet eller diskriminering. När orättvisorna kommer nära finns risken för extrema uttryck. Den ekonomiska strukturen undergräver folks materiella trygghet och leder till en ekonomisk stress som gör att de ofta inte klarar av att hantera de normala existentiella frågorna på ett konstruktivt sätt. Det är då vem som helst kan bli ”måltavla”.
Den klassiska nationalekonomin utgår från att skuldekonomin är en nödvändighet i ett fritt samhälle. Dess konsekvenser är kända. Ändå vågar få kritisera den. Att inte våga lyfta problemet är det samma som att stå bredvid en människa som kränks, utan att göra något. Vill vi ha medmänsklighet och tolerans kan vi inte längre strunta i orsaken till problemen för annars kommer konsekvenserna av problemen i form av polarisering att kvarstå.
Henrik Lund
Riksordförande
Sveriges Anställningslösas Landsorganisation, SALO