Uppdaterad 2021-04-25
Vi står inför stora utmaningar för att samhället ska bli ett samhälle för alla. Först måste vi dock definiera vad ett samhälle för alla är. Det kräver att vi ser vad människor generellt behöver för att känna sig som hela människor vilket inkluderar allt från materiell trygghet till själslig, mental och social trygghet. Kort sagt god hälsa ur ett brett perspektiv.
Vi lever sedan länge i en kultur som separerar vad människan är och vad den gör. Vi kämpar för att ta reda på vilka vi är, genom det vi gör, men då missar vi målet. Psykoterapeuten Rollo May talade redan på 60-talet om det schizoida samhället vilket är just att leva separerad från sig själv och andra. Det innebär att vi värderar pengar, makt och materiell status genom det vi gör högre, än vad vi är som människor och vad vi betyder för varandra. Vi bygger hellre monument över oss själva och kallar det investeringar än tar hand om varandra på olika sätt, vilket vi kallar kostnader. Alla kämpar för att konsekvenserna av dagens system ska bli så små som möjligt. Det om något är ett bevis för att systemet är dysfunktionellt.
Är det ökad skuldsättning, segregation, utslagning, demonisering av de som inte är som ”vi” eller är det bättre balans i allas liv som gör oss till hela människor? Individen behöver samhället och vice versa. När tilliten tryter bryts kontraktet mellan dem. Människan behöver leva i kärlek till sig själv, och sin omgivning. Idag är många rädda för allt från ekonomisk kris till sjukdomar vilket hindrar ett tillitsfullt liv.
Enligt den rådande kulturen skapas balans endast genom mer av samma sak som enligt forskning inte ger balans för alla. Forskarna Wilkinson & Pickett (2009) visade att inkomstskillnader är den grundläggande faktorn för en bred hälsa i ett samhälle. Det är inte detsamma som att säga att alla måste ha ett lönearbete för att må bra. Sociologen Roland Paulsen konstaterar att många sysslar med privata saker en stor del av arbetstiden. Dessutom håller vår produktion på att skada moder jord. Är det hållbart i ett modernt samhälle? Nytänkande handlar om att öka frihetsgraden, tillitsgraden och balansen, materiellt, själsligt, mentalt och socialt.
När lönearbete är norm ställs många utanför och måste ”normaliseras” genom överkontroll. Det handlar om att motivera genom tvång istället för att ge människor frihet för att bli inspirerade att göra meningsfulla saker. En norm som utgår från rädsla ökar behovet av kontroll och tvång. Rädslan för kostnader gör att vi sparar på skola, vård, omsorg medan vi lägger många miljarder på kontrollsystem och monument. Det gör sakta men säkert att politik, samhällsstrukturer och olika gruppers beteende mer leder till att bryta ned än att bygga upp. Är osäkra gigantiska projekt och låg arbetslöshetsstatistik viktigare är människovärde?
Ett nytt system som utgår från människovärde och ekologisk hållbarhet sparar kostnader. Måste vi då hålla fast vid ett system som bryter ned dem som inte klarar att hålla skenet uppe?