Under denna paroll samlades LO på Mynttorget i Stockholm tidigare i kväll, den 18 november. SALO fick tack vare solidariska LO-medarbetare följa med en abonerad buss. Det är vi glada och tacksamma för.
Demostrationen var riktad mot regeringens politik som slår hårt mot anställningslösa och löntagare. Den slår mot a-kassan, arbetsmarknadspolitiken och kollektivavtalen. Wanja Lunby-Wedin talade till en enorm massa på 200-300 (!?) personer som infann sig på Mynttorget. Det är intressant med tanke på LO:s medlemsantal på 1,7 miljoner.
Kanske är det inte så konstigt mot bakgrund av att LO verkar ha en splittrad syn på hur framtiden ska tacklas. Jag gick själv runt och ”vimlade” bland människorna och delade ut flygblad från SALO. Splittringen fanns även bland åhörarna trots det fåtal som tagit sig dit. Vissa uttryckte en stor frustration över att LO-ledningen går med på att Socialdemokraterna kommer att rösta ja till Lissabonfördraget trots att det slår lika hårt, om inte hårdare, mot villkoren på arbetsmarknaden. Någon ropade högt – vi vill inte ha dig kvar, avgå! Man kan inte ta ett beslut och sedan börja avtala, menade man. Jag kan bara hålla med.
Lundby-Wedin fortsatte:
– Vi ska vara solidariska med varandra, inte skapa ett vi och dem. Vi ska inte ha ett EU som ställer löntagare mot löntagare, det ska vi gemensamt kämpa för!
Trots detta har alltså LO tagit ett formellt beslut om att vara positiv till Lissabonfördraget. I stället skjuter man in sig på den borgerliga regeringen och menar att det är Alliansen som inte står upp för kollektivavtalen eller den svenska modellen.
LO skulle mycket väl kunna påverka Socialdemokraterna att rösta nej och därmed sänka fördraget som enligt EU:s eget regelverk borde vara dött då Irland röstat nej. Jag undrar var LO-ledningens lojalitet egentligen ligger. Den verkar inte ligga hos medlemmarna i alla fall. Genom att pressa socialdemokraterna att säja nej till Lissabonfördraget kan det förpassas ”där det hör hemma”. Beslutet tas med ”kvalificerad majoritet” i riksdagen vilket innebär att 75 % måste rösta ja. Socialdemokraterna har alltså makten att visa regeringen Reinfeldt att Lissabonfördraget är dödförklarat och att ratificeringsprocessen måste stoppas. Tror de inte att de har den makten, har de inte i riksdagen att göra. Jag tycker faktiskt synd om alla dessa som verkar tro att vanligt folk inte förstår något, och speciellt inte något om deras falska retorik.
– Vi ska ha kollektivavtal med lika villkor, fortsatte Lundby-Wedin.
Inte heller här visar LO-ledningen någon konsekvent linje mot medlemmar och ickemedlemmar som är anställningslösa. Kommunalarbetarförbundet har varit med och avtalat bort branschavtalen genom att godkänna Beredskapsavtalet, BEA. Detta har LO inte haft något problem med trots att det ställer anställningslösa mot anställda då offentliga arbetsgivare kan anställa folk under BEA då det kan tillämpas ”för att sänka arbetslösheten”. Arbeten som numera är bortrationaliserade inom offentlig sektor besätts av folk med anställning under BEA i stället för riktiga anställningar under gällande branschavtal. Det cementerar en parallell låglönearbetsmarknad och tränger undan riktiga arbetstillfällen.
Är det vad Lundby-Wedin menar med att vara solidariska med varandra förstår jag att hon har problem. Det går an att prata tjusigt men om det inte överensstämmer med vad man gör kommer sanningen förr eller senare att hinna ifatt henne och LO-ledningen. Är det detta som håller på att hända?