Tysklands förbundskansler Angela Merkel verkar få som hon vill. En gemensam tillsynsmyndighet för euroländernas banker ESM, European Stability Meccanism, under Europeiska centralbanken ska kunna stötta banker som riskerar att gå omkull.
En så kallad bankunion rycker allt närmare. Arbetet för att skapa en politisk och ekonomisk koloss är överhängande och mycket oroande.
På svt.se presenterades en sammanfattning av rapporten av TT.
Detta är rapporten till toppmötet
I en sexsidig rapport skissas vägen mot en ”verklig (genuine) ekonomisk och monetär union”.
EU-ledarna föreslås enas om riktlinjer för det fortsatta arbetet med en fördjupad valutaunion på veckans toppmöte, för vidare arbete och beslut på kommande toppmöten under höst och vinter.
EMU och euron ska räddas och stärkas med åtgärder som en bankunion, en budgetpolitisk, finanspolitisk och tillväxtorienterad union.
EU och Bryssel ska ges mer inflytande och makt än hittills över i första hand euroländernas budgetar och ekonomiska politik.
En europeisk finansinspektion ska inrättas, med verklig makt, och en gemensam insättningsgaranti inrättas.
Vägen ska också öppnas för gemensamma euroobligationer, som innebär att kreditstarka länder som Tyskland i praktiken garanterar att mindre kreditvärdiga länder kan låna pengar till rimliga villkor.
Den demokratiska trovärdigheten och inflytandet måste stärkas för att det fördjupade samarbetet ska vara möjligt.
Källa: Rapporten Towards a genuine economic and monetary union, Europeiska rådet. (TT)
Euron ska räddas till vilket pris som helst. Tyvärr kommer det bli på bekostnad av europas befolkningar och våra livsbetingelser. Vi har länge sett hur svag EMU-konstruktionen är och hur den påverkar enskilda länder inom EMU-området. Att så många länder har svårt att hålla budgeten beror just på den ekonomiska modellens konstruktion. Att då binda sig ännu mer vid denna modell är ekonomiskt självmord.
Skuldekonomins grundläggande dysfunktion är att det ska komma mer pengar ur systemet än vad som finns i systemet. Det leder till ökad arbetslöshet och/eller ökad generell skuldsättning. När man kopplar ihop många länders ekonomier på det sätt som man gör med EMU, lägger man till flera riskfaktorer. Länder som behöver ha ett annat ränteläge än den ränta som Europeiska centralbanken satt kommer att antingen gå mot överhettning eller recession med risk för depression. Det är det som skett i flera av de länder som har problem idag.
De dysfunktioner som är inbyggda i EMU och skuldekonomin utgår från en ideologi som bygger på att pengar som läggs på människor definieras som kostnader oavsett om det är som lön eller bidrag. Om man däremot lägger pengar på att bygga saker oavsett om det skadar miljön kallas det investering. Människor som inte bidrar till den heliga tillväxten anses därför inte lika viktiga som dem som är inne i produktionen och skapar monetärt mervärde (tillväxt).
Denna ideologi är inte politisk utan ekonomisk och anses av EMU-förespråkare oavsett höger och vänster vara den enda vägen. Med relativt små skillnader sitter EU:s höger och vänsterpolitiker och skapar en oceanångare som blir enormt svår att styra när alla länder är integrerade i EMU. Även Sverige kommer att tvingas in i eurosamarbetet trots att Fredrik Reinfeldt sagt sig vara kritisk till de förslag som lagts fram. Då Sverige ännu inte är med i EMU fullt ut, kommer EU-ledarna inte ta hänsyn till vad Reinfeldt säger. De kommer att trumfa igenom en integration av länderna både ekonomiskt och politiskt till slut utan att vi kan göra något åt saken. Då kommer pressen på Sverige att gå in i eurosamarbetet att bli för stor. Det är ett stort hån mot alla svenska medborgare som inte vill ha euron som valuta.
Vad är viktigast att rädda? Det sjuka skuldsystemet eller människorna och miljön som lider av dess konsekvenser? Vill vi rädda människorna och miljön måste vi skapa en skuldfri demokratisk ekonomi där basinkomst är en grundsten. Vi får inte låta lura oss av dem som brinner av maktbegär av monetär eller politisk natur. Det är absurt att man är beredd att lägga miljarder euro på att rädda banker som riskerar att gå omkull men knappt något på människor som går omkull.