I dag avgick Transports förbundsordförande Per Winberg.
I våras valdes Per Winberg från Transport in i LO:s styrelse. Kongressen beslöt att krympa styrelsens ordinarie ledamöter till åtta förbundsrepresentanter. Han menade att man då sagt att alla förbund skulle avstå suppleantplatser för att representationen skulle vara bred även fortsättningsvis. De tre största förbunden fick dock behålla alla suppleanter medan de små fick dela upp platserna som blev över mellan sig. När ett litet förbunds representant var frånvarande kunde då en representant från ett annat förbund träda in.
Winberg valde då att bojkotta LO-styrelsens möten då han ansåg att valet inte gått riktigt till. I dag avgick han. Han har inte i skrivande stund inte lämnat någon orsak, men det är väl inte helt osannolikt att det åtminstone delvis haft med styrelsens agerande att göra.
Det är så här fullkomlighetens ansikte visar sig i maktens rum. Det är så lätt att falla i maktens grepp när den en gång är uppnådd. Då gör man allt för att behålla den. Kritiker gör man sig av med smidigt då demokratin åsidosätts trots rötterna i folkrörelsen. Detta är tyvärr även ett problem på lägre nivåer inom LO.
Nu förstår jag varför LO är EU-vänlig. I EU är det också de största som tar makten från de mindre. De mindre länderna får mindre makt i relation till de stora länderna som inte vill släppa ifrån sig den.
Detta speglar även de stora förbundens inställning till sina anställningslösa medlemmar. De struntar i dem i stort sätt. De små grupper det gäller tillåts inte få makt och de orkar sällan ta strid för sin rätt.
Jag tycker det är förkastligt. Det verkar finnas en hel del lik i garderoben som behöver rensas ut. Många av ”liken” är karriärister som har sin egen position i fokus i stället för medlemmarnas bästa.
Som jag ser det finns det ett par lösningar. Antingen att folk slutar klaga framför tv:n och går med i facket för att rensa upp i detta karriärträsk, eller också gå ur facket och gå med i SALO och var med och skapa en ny folkrörelse för balans mellan arbete, livskvalitet och miljö. Vi välkomnar även anställda som medlemmar då vi ser arbetsmarknaden ur ett helhetsperspektiv. SALO anser inte att det finns ett utanförskap då alla har samma rätt att vara inne i samhället. Det är maktfullkomlighet som skapar utanförskap.