I söndagens DN visar en artikel från TT hur hundratals biljoner göms undan av världens superrika. Återigen bekräftas att den ”Superclass” som David Rothkopf beskrev i sin bok från 2008 inte ger upp sina ansträngningar att ta över makten över pengarna i världen.
Rapporten är publicerad av den brittiska skattekampanjgruppen TJN (Tax Justice Network) och visar att privata banker slussar pengar till exempelvis Schweiz och Caymanöarna och de hemlighåller sina kunders identitet. En av bankerna är HSBC som dessutom har byggt sin verksamhet med hjälp av knarkhandel. Ekonomen James Henry som är expert på skatteparadis menar att
”resultatet pekar på att den ekonomiska ojämlikheten är betydligt större än vad offentlig statistik visar”.
– Är det någon som är förvånad???
Man kan förledas att tro att det bara är pengar men det är ju potentiella skatteinkomster som kunde ha använts till att betala statsskulder i flera afrikanska länder eller lösa Eurokrisen. Det leder in på frågan om vem som får bära konsekvenserna. Det är som alltid folken. Rapporten fastslår att
”problemet här är att tillgångarna i dessa länder innehas av en liten grupp välbärgade individer, medan skulderna axlas av de vanliga människorna i dessa länder genom deras regeringar.”
Man kan förledas att tro att det inte rör oss i Sverige eftersom vi har det så bra, åtminstone om man får tro regeringen. Beräkningar från Riksdagens utredningstjänst och SCB visar dock att Alliansens skattesänkningar är minst 85 miljarder kronor. Räkna därtill med de ytterligare skattesänkningar regeringen lovat så blir det betydligt mer. Den rikaste halvan av sveriges befolkning har sammanlagt fått 80,6 procent av skattesänkningarna. Många pengar blir det…. men…
…nu är det ju inte enbart skattesänkningar som gör att de rika blir rikare om någon för den skull tror att det är så. Som jag har beskrivit i flera andra inlägg här på bloggen så är skuldekonomin i sig ett problem. Främst på grund av att den förutsätter att 100 procent av penningmängden ska öka genom tillväxt. Denna tillväxt innebär att bankerna tillåts skapa pengar ur tomma intet i sina datorer. Det leder till ökad inflation vilket skapar ett tryck på marknaden för ökad effektivisering och rationalisering vilket skapar högre arbetslöshet samt ökad skuldsättning.
För att en mycket pressad skuldekonomisk marknad ska få utrymme att anställa arbetslösa måste penningmängden öka hela tiden för att motverka konsekvenserna av penningackumulationen hos de välbärgade samt den ojämlika skattepolitiken.
Baksidan av den ständiga tillväxten av penningmängden är att resursutnyttjandet ökar parallellt med tillväxten. Det är därför vissa bedömmare anser att vi med dagens takt kommer att behöva upptill 5 jordklot för att alla ska kunna ha samma standard som vi. Förmodligen kan till och med en person som lider av dyskalkyli räkna ut att om det bara finns ett jordklot så kan vi inte utgå från att det finns fem.
Förutom en politiskt mer jämn fördelning av pengarna i samhället måste vi även byta den naiva skuldekonomin mot en klok realekonomi där alla resurser är i balans. En ekonomi utan möjlighet för dagens superclass att sko sig på folket. Frågan är – hur långt ska det behöva gå innan opinionen börjar kräva förändringar?