Alliansregeringens utredare la igår fram ett förslag om att skapa nystartszoner. I korthet går det ut på att ge skattelättnader till arbetsgivare i områden som socioekonomiskt belastade.
Vid en första anblick kan det verka logiskt och bra men sker det någon hållbar förändring på lång sikt är en relevant frågeställning. Som Lars Jagrén ekonom och involverad i utredningen uttryckte sin kritik att ”bland annat just det här med den snedvridna konkurrensen som kan drabba företag i närheten av de som får skattelättnader”. Det kommer alltså bli enormt svårt med gränsdragningen mellan olika zoner.
Systemet bygger fortfarande på att människorna ska flytta dit arbetsgivare och kapitalet finns. Nystartszoner blir alltså enbart att lappa och laga i ett ekonomiskt korthus som hela tiden rasar. Om utredarna för en gångs skull skulle våga sig på lite nytänkande eftersom ord med prefixet ”ny” verkar vara populärt hos Alliansen. Då skulle de kunna resonera så som nedan:
– Dagens ekonomiska system utgår från att människan ska flytta dit kapitalet och lönearbetena finns men det har inte visat sig fungera. Det kan vi se inte minst i Norrbotten som på 60- och 70-talen hade en utflyttning av gigantiska mått. De har fått många olika typer av glesbygdstöd men har fortfarande hög arbetslöshet. Det finns finns även exempel från Frankrike och Storbritanien som visar detta fenomen.
– Om vi istället skulle låta kapitalet och lönearbetet följa människorna och ge möjlighet för människor att bosätta sig var de vill och där igenom skapa förutsättning för en marknad. Vad skulle hända då? Marknaden skulle utgå från det lokala perspektivet och de lokalt boendes behov. Vi skulle få en marknad på människors villkor och inte på kapitalägarnas vinstbegär.
– Hur skulle det då gå till att låta kapitalet följa människorna? Om vi kanske skulle börja dela ut pengarna lika mellan människorna så att de kan klara sig utan vare sig bidrag eller skattesänkningar.
– Men hur skulle det se ut om människor bara fick pengar utan motprestation?!
– Var det inte så att vi skulle tillåta oss ”ny”-tänkande? Då måste vi våga tänka tanken ända ut utan att komma med invändningar så fort det känns lite ovant. Vi ska väl inte fasta i gamla känslomässigt grundade dogmer?
– Med en jämn penningfördelning mellan människorna vågar folk flytta dit de vill för oavsett vart de flyttar så följer en ekonomisk plattform för en lokal marknad med. Den ”ny”-marknad som skulle skapas skulle också få prägel av människornas ”ny”-skapande och ge dem både en ekonomisk frihet men också ägandet av sin egen tid. Begreppet fritid skulle få en ”ny” innebörd. Det skulle skapa bättre balans mellan arbete och vila och de arbeten som skapas är sådant som främst har med människornas behov att göra. De enormt kostsamma byråkratiska apparaterna som skapats för att administrera och kontrollera folk skulle inte längre behövas.
– Låter inte det ganska bra egentligen? Allt som behövs är lite ”ny”-tänkande.