I Sverige känner sig många förnedrade. En variant på förnedring är de jobbtorg som Björn Erik Andersson beskriver i Aftonbladet, http://www.aftonbladet.se/debatt/article3502739.ab. Han beskriver en människosyn som SALO belyst i åratal. Ännu mer förnedrande för en människa är när denne känner sig tvungen att göra som Anita Fredsdotter, också Aftonbladet, gå ut med namn och bild för att belysa sin situation, http://www.aftonbladet.se/debatt/article3513324.ab. Hon har inte fått anställning trots utbildning och en stark ambition. Hon är ett typexempel på hur dagens system diskriminerar många som är fullt arbetsföra utan att någon verkar bry sig. Samtidigt kunde man i olika media höra hur synd det var om alla volvoarbetare som skulle tvingas gå från sina jobb. Det är tydligen skillnad på folk och folk. Vissa förväntas vara i ett luddigt definierat utanförskap medan andra tillåts ”gråta” ut sin sorg på bästa sändningstid.
Först och främst måste termen utanförskap tas bort och alla definieras befinna sig inne i samhället oavsett om man har anställning eller ej. Sedan är det dags att börja analysera dagens system som skapar denna förnedring för medborgare. I dag finns det rapporter och forskning som klart och tydligt visar att arbetslösheten inte beror på individens motivation. Den är i stället en konsekvens av det ekonomiska systemet. Sedan är det dags att bygga nya system och strukturer som utgår från ett helhetstänkande där människan sätts i centrum i stället för att fortsätta med dagens system där kapitalmarknaden tillåts leka med vanliga människors liv.