I dag kommer med all sannolikhet en ny lag om ökade övervakningningsmöjligheter att beslutas i riksdagen. Ursprunget till lagen skapades redan 1952, då kalla kriget pågick som värst. Janne Flyghed som är professor i kriminologi är kritisk till den nya lagen.
– Jag tror att det kan ge en falsk trygghetskänsla. Jag tror att man ska vara väldigt övertygad om att det här är effektiva medel, man ska definitivt inte införa grava kränkningar i integriteten om man inte vet att det har någon effekt på det fenomen man säger sig vilja bekämpa, säger Jan Flyghed.
http://www.sr.se/ekot/arkiv.asp?DagensDatum=2008-10-21&Artikel=2391424
http://www.sr.se/ekot/arkiv.asp?DagensDatum=2008-10-21&Artikel=2389221
I likhet med andra lite ”obekväma” lagar, har man inte gått ut och låtit debatten vara fri i frågan. Att inte informera är en välkänd maktstrategi. FRA-lagen hade förmodligen gått igenom om inte riksdagsmännen själva hade varit så oeniga. Det gjorde allmänheten uppmärksam på förslaget.
En annan viktig lag som man gjorde likadant med var för några år sedan då riksdagen under en sommar tog beslut om att förenkla möjligheten att lämna över mer makt till EU. Genom att lägga fram förslaget under sommaren lyckades man att ”smyga” igenom förslaget som om det inte var så viktigt, trots att det var avgörande för Sveriges demokratiska system.
Sådan är politiken. Om befolkningen inte upplever sig informerad är det deras eget fel. Informationen om den nya avlyssningslagen kom ut i media igår och det är alldeles för sent för att en debatt ska komma igång. Många politiker har en god intention med sitt arbete men de är glada om medborgarna inte krånglar för mycket genom att opponera sig. Då riskerar de att få tusentals mail, brev och samtal från engagerade människor, och det stör det ordinarie arbetet. Frågan är om vi vill ha ett sådant samhälle där den politiska eliten sluter sig inne genom att inte informera på bred front i god tid innan beslut ska tas. Är det kanske dags att säga ifrån?