Varje dag får vi höra och läsa i media att det görs saker för att motverka allt från krig till klimathot. Jättebra tänker jag. Det räcker dock med att vända blad i tidningen så står det om nya krigsgärningar, ökad främlingsfientlighet, ökad segregation med mera. I min egen kommun har folk börjat använda handeldvapen för att lösa konflikter. Även familjekonflikter läser jag allt för ofta att de hanteras med våld genom slag eller knivar. Läser också att SD ökar sitt väljarstöd i en opinions-undersökning. Vad är det med mänskligheten?! Vart tog kärleken vägen? Är mannaminnet så kort att man inte minns att det var liknande tendenser som startade andra världskriget?
Det finns ett starkt samband mellan individens alienation och dess handlingar, enskilt eller i grupp. I tider av kris kommer alltid olika destruktiva revirbeteenden i dagen. Frustrationen går ut över de närmaste eller ”dom” som man tror är roten till det onda. ”Dom” är en psykologisk förenkling i tanken när man inte förstår de större sammanhangen. ”Dom” i religiösa eller etniska sammanhang är idag så vanligt förekommande att det blir accepterat av allmänheten. Lek med tanken att vi bytte ut dessa grupper mot ”pensionärer” och ”blonda personer”.
Pensionärerna ökar i antal och blonda är alldeles för många. Håll med om att det blir absurt att peka ut pensionärer och blonda personer som orsaken till arbetslösheten till exempel. Det skrämmande är att det är samma psykologiska tankestrukturer som för främlingsfientlighet, och lika absurt.
Jag kommer att tänka på den amerikanske psykologen och filosofen, Rollo May (1909-1994). Han skrev boken Kärlek och vilja i slutet av 1960-talet. Han såg redan då det schizoida samhället. Han definierade schizoid som ”att vara utan kontakt, undvika nära relationer, sakna förmåga att känna”. May menade att ”den schizoida människan är en naturlig produkt av den teknologiska människan”. Jag funderar då över hur de sociala medierna tar över mer av det mellanmänskliga samtalet med ytliga yttranden till skillnad mot det fysiska mötets möjligheter till djupa existentiella samtal. May såg det schizoida som en allmän egenskap i samhällskulturen, inte utifrån ett individuellt sjukdomstillstånd, ett sätt att leva som ”kan explodera i våld”. Han refererade till den engelska psykiatrikern Anthony Storr som menade att den schizoida karaktären ”är övertygad om att ingen kan älska honom och känner sig angripen och förödmjukad av kritik”. Ett extremfall är massmördaren Behring-Breivik.
Ett annat extremfall är Ludwig van Beethoven. Som många andra konstnärer kompenserade han i stället sitt agg och sin besvikelse mot verkliga personer med att föreställa sig en idealvärld av kärlek och vänskap. Individen har alltså ett eget val. Att vilja destruktion eller att vilja kärlek. Om man upplever livssituationen som kärlekslös, blir det bättre av att vilja destruktion eller kärlek? Jag låter dig besvara frågan själv.
Med ett kärleksbegrepp; från den fysiska akten, driften, syskonkärlek, till kärleken inriktad på andras välfärd med andliga förebilder och en vilja att inkludera dessa kommer vi kunna inrikta oss på att lösa problem i stället för att skapa problem.
Den ytlighet och känslolöshet som präglar det schizoida samhället, från det mest intima till skövlandet av moder jords resurser kan bara brytas med hjälp av vilja och kärlek i förening.
”Älska dig själv” var ett uttryck för några decennier sedan. I det schizoida samhället blir det ett uttryck för egoism. I det kärleksfulla samhället uttrycker det; älska andra genom att älska dig själv.
När människor reduceras till kostnadsenheter och när arbetslöshet eller ohälsa anses vara en ”synd” och när människor offras på tillväxtens altare, då lever vi i en schizoid värld.
Genom att inse att alla samhällsstrukturer är skapade av oss människor kan vi förstå att schizoida människor skapar schizoida strukturer. Kan vi då ändra strukturerna genom att fortsätta vara schizoida i vårt förhållningssätt? Den som av samhället kräver allt från legitimitet till revolution måste förstå vart samhällsstrukturerna har sitt ursprung.
Jag vill citera Kenneth Olofsson, en god vän med 35 års erfarenhet av guidning och handledning i personlig utveckling och medvetandeträning;
Vi människor förstör gärna det vi inte begriper.
Vi förkastar och korsfäster det vi inte vill förstå.
När vi väl kan uppleva och gripa varats kärna,
vill vi inte förstöra något även om vi inte begriper det.
Det är varken förståeligt eller oförståeligt
det är den skönaste sanning som finns.
(Ur boken Med fötterna på jorden och huvudet bland stjärnorna (2003))
Jag har gjort mitt val. Har du det?