Skolavslutningar i kyrkan är ett hett diskussionsämne. En djupare analys är önskvärd då jag ser en risk för exkludering och ökat avstånd mellan människor. Det pratas så fint om integration, inkludering, arbete mot diskriminering och främlingsfientlighet. I frihetens namn blir vi rädda för att inte vara tillräckligt neutrala. Det gör oss schizoida.
Den amerikanske psykologen och filosofen, Rollo May (1909-1994) definierade schizoid som ”att vara utan kontakt, undvika nära relationer, sakna förmåga att känna”. May menade redan i slutet av 1960-talet att ”den schizoida människan är en naturlig produkt av den teknologiska människan”.
Vårt samhälle är så präglat av idén att det endast är den materiella världen som man kan tro på. Kärleken till mänskligheten och allt i vår tillvaro blir då flum som inte är relevant. Vi avsäger oss förmågan att känna. Då säger vi hellre nej än inbjuder till samarbete. Detta fenomen finns även inom religionerna i form av fundamentalism.
Ju mer vi tar avstånd, desto mer fundamentalism får vi. Bjud in de olika samfunden och ha gemensamma avslutningar i stället så kan det bli en praktisk övning i religionskunskap. Då ger vi även samfunden möjlighet att närma sig varandra och på så sätt skapa förutsättning för ett mer balanserat samhälle. Vi vuxna kan då bli stolta förebilder för samverkan i stället för svaga förebilder genom rädsla.
Logiken att kyrkan inte får påverka barnen bör ge att politiska partier ska bannlysas från skolan. Religion och partipolitik är en del av mänsklighetens kulturella arv. Det är bättre att lära mer än att avskärma sig från varandra. Att ”lära om” är inte det samma som att bli ”en del av”. Ju mer vi lär oss om varandra, desto mer balanserade gränser får vi.
Min egen organisation är religiöst och partipolitiskt obunden. Det betyder inte att vi bannlyser religion och partipolitik utan att vi inbjuder till samverkan. Den man samverkar med är lättare att se som vän än fiende.
Ska vi bli mer hela som människor bör vi fundera över vår existens ur fler perspektiv än det materialistiska. Annars riskerar vi att bli lika fundamentalistiska som dem vi är rädda för.
Publicerad i Norrköpings Tidningar, 121130