Att känna vördnad är att vara stark i sinnet. Det är en styrka som kommer från hjärtat och själen.
Mänskligheten har blivit arrogant. Vi beter oss som om jorden och andra människor vore våra ägodelar. Vi kränker det mest grundläggande i livet, nämligen livet självt.
Vördnad handlar om värderingsdjup. Den som beräknar det ekonomiska värdet på allt har förlorat vördnaden medan den som inser att livets värde står över allt, känner sann vördnad.
Vördnad är inte detsamma som respekt eller underdånighet. Det jag respekterar, kanske en annan människa inte respekterar men att vörda en människa är detsamma som att vörda alla människor. På grund av värderingsdjupet är det omöjligt att vörda den ena men inte den andra.
Om vi endast definierar vår verklighet utifrån ett intellektuellt perspektiv kommer vördnaden att gå förlorad. Endast den som erkänner för sig själv och andra att det finns saker som vi inte förstår, men som ändå existerar genom att vi känner det, kan uppnå vördnad.
Vi kan gå in i en livsmedelsaffär men ändå inte fullständigt förstå vad det innebär att bedriva en sådan verksamhet. På samma sätt måste vi erkänna att vi som människor inte fullständigt kan förstå vad det innebär att existera som människa. När vi enbart med hjälp av intellektet försöker definiera vad det är att existera som människa är vi inte i balans mellan personlighet och det vi kallar själen. Själen är nämligen inte förståbar med intellektet.
Personligheten är det som med hjälp av känslorna kan göra bedömningar av det vi vet och visa respekt. Själen kallar vi det inom oss som har sitt ursprung i det djupt existentiella och ger oss möjlighet att visa vördnad oavsett hur verkligheten ser ut. När vi låter själen belysa personligheten med sitt ”ljus” når vi fram till vördnaden.
Vi kan med allt större noggrannhet visa att allt som existerar är energi, med hjälp av kvantfysik, strängteorier med mera. Allt från den tanke som skapas i hjärnan, luften vi andas, till gravitationen mellan planeter består av energi. Den kraft vi kallar själen är det som sammanbinder människan med allt existerande. Därför kan själen inte göra annat än känna vördnad.
Det är lätt att känna vördnad när vi står och ser en vacker solnedgång eller när vi ser en hona ta hand om sina ungar i naturen. Hur ska vi då lära oss känna vördnad i en situation då vi sitter mitt emot en handläggare på en myndighet, som kränker vår person och vårt behov av att påverka vår situation? Det är en utmanande fråga och ingalunda skämtsamt menad.
Vördnad innebär inte att acceptera alla tokigheter i livet, tvärtom. Det är när vi tappat bort vår förmåga till vördnad som vi stillatigande accepterar vilka stasifasoner som helst. Konsekvensen blir ökad stress, ohälsa och i värsta fall våld som kan yttra sig på olika sätt. Att vörda livet är att vörda sig själv och andra. Om någon kränker dig som människa är det viktigt att säga ifrån men på ett vördnadsfullt sätt. Om du hävdar din rätt på ett motsvarande kränkande sätt kommer det inte ha någon positiv effekt på handläggaren. Genom ett vördnadsfullt förhållningssätt mot andra kommer du att åtnjuta, om inte vördnad så åtminstone respekt.
Att närma sig livet med vördnad är att ha gjort ett val. Det innebär samtidigt att alla som fortfarande endast utgår från intellektets världsuppfattning kommer se dig som ett potentiellt hot mot deras livssyn. Det kommer att innebära ett nytt sätt att leva men ett sätt som gör att du kan känna dig delaktig och levande på en annan nivå än tidigare. En nivå som inte skapar ohälsa på grund av dysfunktionella samhällsstrukturer eller trångsynta myndighetspersoner utan ger kraft att förändra. Då kan vi känna tacksamhet över att få vandra på denna jord i stället för att beklaga oss över det.