De politiska blocken har det gemensamt att de tillber ett ekonomiskt system där individens legitimitet fås genom lönearbete eller ägande. Det är dags för en demokratiserad ekonomi som är oberoende av produktionsapparaten för fördelningen av pengar, skriver Henrik Lund i Sveriges Anställningslösas Landsorganisation, SALO.
Vill vi ha en hållbar utveckling?
Frågan är högst relevant då klimatpanelen IPCC nyligen konstaterat att åtgärderna för att minska den mänskliga påverkan på klimatet inte verkar infinna sig. Dörren för klimatmålen håller på att stängas, konstaterar den schweiziske professorn i klimatfysik Thomas Stocker.
Okunniga inser inte behovet. Många sticker huvudet i sanden och vägrar se problemen. Vissa litar på att ”tekniken ska lösa problemen”. För att ha råd med åtgärderna måste tillväxten öka, menar andra.
Auktoriteter och ansvariga inom vänster- och högerblocken förlitar sig till dessa strategier. Blocken har det gemensamt att de tillber ett ekonomiskt system där individens legitimitet fås genom lönearbete eller ägande. I detta system görs miljöns livsbetingelser till marknadsfaktorer och politiken blir traditionalisternas tummelplats för att se till att det finansiella systemet inte kollapsar på grund av den frihet banker med flera fått att hantera folks pengar.
Skuldekonomin skapar hela tiden förlorare då mer pengar förutsätts komma ur den än vad som finns i ekonomin, därav offentliga sparkrav och näringslivets rationaliseringar vilket leder till ökad arbetslöshet, ökad skuldsättning och inflation. Individens frihet blir ensamhet mot systemet.
Vi känner problemen och det finns lösningar men dessa diskuteras inte då de som borde göra det tror att lösningen är att använda samma ekonomisystem som skapat problemen.
Skuldekonomin är känslokall. Psykoterapeuten Rollo May ansåg redan på 1960-talet att vi levde i en schizoid värld där utnyttjandet av sin medmänniska och miljön fjärmade människorna från varandra, och ännu värre, från sig själva. Det ger människor som söker lyckan i pengar och materiella värden och som distanserar sig från sina själsliga behov på grund av rädsla för närhet. Ett typiskt manligt fenomen i ett samhälle med strukturer skapade av män. Kvinnorna som ger sig in i konkurrensen tvingas bli lika känslokalla som männen för att accepteras.
Vänsterns ekonomiska tes har fått stark konkurrens av högerns antites vilket borde leda till en ny tes utifrån kunskapen om problemen med dessa. Så sker inte utan alla slåss i stället om att vara bäst i klassen att driva skuldekonomin till bristningsgränsen vilket vi sett i många länder på sistone.
Vill vi ha hållbar utveckling måste vi våga definiera varandra som människor och skapa samhällsstrukturer utifrån människors behov av trygghet i stället för vinstintresse för ett fåtal.
I över hundra år har vi sett vänster- och högerekonomier skapa mer och mer ekonomisk och politisk stordrift utan att ge individer och kollektiv den frihet man sagt sig vilja ge. Det är dags för en demokratiserad ekonomi som är oberoende av produktionsapparaten för fördelningen av pengar, både för att få en jämnare fördelning mellan människorna och för att minska överkonsumtionens inverkan på moder jord och öka balansen mellan arbete, livskvalitet och miljö.