Arbetslinjen anses vara garanten för människors välfärd och trygghet. Istället har den utvecklats till vad Patriot act är för USA. För att säkerställa skuldekonomins fortlevnad ska den som har det sämst ställt vara solidarisk med dem som har det bäst ställt. Är du inte med oss så är du emot oss! Den som kritiserar arbetslinjen är emot ”oss”, vem nu oss är. Den amerikanske lagstiftaren, historikern och talmannen Robert C. Winthrop sa redan 1864; ”Påstådd patriotism kan användas som täckmantel för en mängd synder” då finansministern avgått efter anklagelser att spekulanter intrigerat för att förlänga inbördeskriget för ekonomisk vinning.
I arbetslinjens Sverige har klyftorna blivit större, inte bara mellan dem som har lönearbete och dem som äger mest utan mellan anställda och anställningslösa. Sedan 1980-talet har kapitalägarnas inkomster i relation till lönerna ökat dramatiskt. Trots detta har den som är heltidsanställd relativt bra ekonomi. Arbetsmarknaden har splittrats och fler har osäkra anställningar än tidigare. Dessutom har många trängts ut från arbetsmarknaden på grund av besparingar i offentlig sektor och rationaliseringar i privat sektor på grund av överskotts-, och vinstkrav. En ny rapport från försäkringskassan konstaterar dessutom att fler anställda lider av ohälsa än tidigare på grund av arbetsmarknadens villkor.
Arbetslinjen blir Anställningslinjen. Är du inte anställd eller äger kapital är du inte legitim. Tillväxtekonomin genererar arbetslöshet. Ser man orsaken som lata människors ovilja, sätter man press på dessa genom tuffare villkor från myndigheter, senast genom riksdagsbeslut den 13 mars om förändringar i a-kassan. Med 10-20 personer på varje ledigt jobb vet alla 420 217 arbetslösa patrioter innerst inne att otrygghet är motsatsen till välfärd.
Anställningslinjen blir Byråkratilinjen. Med myndigheternas hjälp ska människor tvingas in i produktionen som gör allt för att rationalisera bort folk. Om produktionen och anställningar skulle öka i samma takt som kapitalet och befolkningsökningen, minskar miljöresurserna i en extrem takt. Arbetslinjens mål blir därför ohållbart, socialt, ekonomiskt och ekologiskt.
Vi behöver en ”Livslinje” som ger balans mellan arbete, livskvalitet och miljö, där folkets behov av trygghet går före finanssektorns rätt att tjäna pengar. En linje där fördelningen av pengarna inte är beroende av tillgången på lönearbete. Då uppnår vi individens och kollektivets frihet i solidaritet med miljön.
Henrik Lund, riksordförande, SALO
Adrian Engström, ordförande SALO Malmö
Lasse Ekstrand, författare och fil dr
Göran Dahl, professor emeritus i sociologi