FN:s arbetsrättsorgan ILO konstaterar i en rapport att den största risken för social oro i världen finns i EU. 2006-2007 låg risken på 36 procent. 2011-2012 hade den ökat till 46 procent. Anledningen menar man är skuldkrisen och konsekvenserna för människors välbefinnande. Ekonomisk otrygghet har skapat en ”skör social miljö” där möjligheten till jobb en acceptabel levnadsstandard försämras.
Intressant i sammanhanget är att man konstaterar att risken för social oro minskar i Latinamerika, Afrika söder om Sahara och östra Asien till följd av ekonomisk tillväxt och minskad arbetslöshet.
Att det är tillväxtekonomin/skuldekonomin som skapar arbetslöshet och försämrade ekonomiska förutsättningar för människorna är det ingen som reflekterar över. Ökade vinster och räntor ger mindre pengar kvar till löner. Det leder till lönesänkningar eller färre arbetstillfällen. Det har européerna sett och det kommer även Latinamerika, Afrika söder om Sahara och östra Asien att upptäcka i sinom tid. Det är en anledning till varför EU tycker det är bra med ”fri rörlighet” för arbetskraften. De vill att folk flyttar dit produktionen flyttar och den flyttar dit kapitalet flyttar för att öka vinsterna. Frågan är om det är ett nomadsamhälle vi vill leva i? USA har miljontals arbetsnomader som bor i husbilar och husvagnar för att kunna flytta till jobben. Ändå är deras ekonomi på ruinens brant då de eldar på tillväxtekonomin för fullt och ökar skuldsättningen hela tiden.
Ett nomadsamhälle som tvingar folk att flytta runt är inget fritt samhälle. Det är en marknadsdiktatur klädd i demokratiska kläder. Vill vi ge folk äkta frihet måste vi bryta med skuldekonomin.