En grupp som tyvärr kommer lite i skymundan i SALO´s arbete är de studerande. Det är inte medvetet utan helt enkelt för att vi inte har någon/några som bevakar studerandes villkor kontinuerligt. Jag antar att man som ung studerande inte gärna ser sig som anställningslös utan mer som en potentiell anställd. Oavsett vad man kan tycka om SALO´s namn så ingår studeranden i våra intressegrupper eftersom vi inte vill utesluta någon grupp som står utanför arbetsmarknaden.
Ett förslag som riskerar att utesluta många som vill studera, har presenterats av Långtidsutredningen (LU 2008) i en ny rapport. Man menar nämligen att Svenska studeranden tar för lång tid på sig för att slutföra sin utbildning och antyder att de är lata. Lösningen tror LU är någon form av studieavgift. Det menar man skulle göra att studeranden inte tar sig igenom sina studier snabbare. Är det månne Låångtidsutredningen som tar för lång tid på sig att utreda? Är det kanske Långtidsutredningen som ska betala en avgift varje gång de kommer med förslag som gör att folket drar det kortaste strået.
I ett sammanhang med en redan stor mental och ekonomisk press vill alltså LU öka pressen ytterligare. En effekt som man riskerar, är att de som redan från början ligger på gränsen, ekonomiskt, kommer att avvakta eller helt strunta i att studera och öka snedrekryteringen. Detta menar LU ska avhjälpas med lån eller stipendiesystem. I mina öron låter det oroväckande likt det amerikanska systemet och tyvärr skapar det stora klyftor mellan dem som backas upp av föräldrar med pengar och dem, vars föräldrar inte har så mycket pengar att lägga ut på studier för sina barn.
I likhet med den ”nya moderata” arbetsmarknadspolitiken som värderar människor efter dess betalningsförmåga i stället för deras människovärde hjälper LU till att skapa klyftor mellan dem som kan betala och dem som inte har råd att betala eller inte vill ta lån. Många vill hålle nere kostnaderna genom lönearbete under studietiden och kommer tvingas arbeta ännu mer för att betala avgifterna. Det ökar pressen och jag ser inte annat än att det leder till att många inte kommer fullfölja sina studier. Ett system som i England eller Australien, där avgiften kan bekostas med högre lån är ingen god idé med tanke på att många förmodligen inte kommer ha fasta arbeten i framtiden och därmed kommer ha svårt att betala av lånen under ett arbetsliv.
Fria moderata studentförbundet tycker naturligtvis förslaget är bra. Argumentet är att välfärd kostar och att vi måste fortsätta öka tillväxten och levnadsstandarden. Jag undrar bara – välfärd för vem?, och vad?, undrar jag i mitt stilla sinne. Är det ingen som tänker komma på idén att göra en miljökonsekvensanalys av LU´s rapport. ”Utan fler arbetade timmar blir det svårt att garantera ekonomisk tillväxt”, menar LU. Har ingen av dessa sett eller hört om de tilltagande miljö-/klimatproblemen som beror av den överkonsumtion som tillväxten leder till?
I stället för att stressa sönder studeranden mer borde man satsa på att ge dem bättre möjligheter att studera utan att behöva lönearbeta så att de kan tillgodogöra sig studierna mer kvalitativt. Det blir bara en massa tentastudier som inte leder till annat än reproduktion av information. Det där med mognad, kritiskt tänkande och utveckling kan vi lägga ner då och samtidigt se fram emot ett samhälle i kunskapsmoras.
Varför inte ta bort lånedelen helt? Varför inte tillåta studeranden att deltidssjukskriva sig? Varför inte låta studietiden vara en port in i den livslånga lärandeprocessen som leder till harmoniska människor i stället för dagens ratrace? Varför inte se till att arbetsgivare förstår att ett examensbevis inte alltid säger så mycket om den kvalitativa förståelsen. Dessutom är det många som trots att man läst en hel utbildning eller har en tenta kvar, inte tar ut sin examen. Det betyder inte att dessa personer är mindre lämpade att få anställnig.
Långtidsutredningen menar även att vi ska höja pensionåldern så att fler är kvar och konkurrerar med de unga som kommer ut från sina studier. Varför inte skapa ett arbetsliv som ger möjlighet att välja själv att vara anställningslös med ekonomisk trygghet mitt i livet i stället för i slutet av livet? Då kan vi få ut mer av det enda liv som har givits oss. Då kan man välja annat arbete än lönearbete som ger en känsla av att ge till andra av sin kompetens och förmåga. Det finns forskning som visar att vi mår bättre när vi gör saker för andra människor. Positiv utveckling skapas genom samverkan och kvalitet – inte konkurrens och kvantitet. Det splittrar folket i en tid när vi behöver samling kring ekosystemen som krackelerar och människors livskvalitet.