Publicerad i Sydsvenskan 130817 under rubriken Blocken är mer lika än de tror samt Norrköpings Tidningar 130821
En bra sak balanserar inte en dålig sak. Det rödgröna blocket skapade Aktivitetsgarantin och försämringar i a-kassan år 2000. Arbetssökande och sjuka flyttades från statistiken för att väljarna skulle ”sitta lugnt i båten”. Argument som ”det är bättre att göra något än inget alls” skapade det som fick heta vuxendagis. Det skulle bli lättare att få jobb när man gick kurser i drejning eller utsattes för social tortyr av självutnämnda experter som talade om att allt berodde på individen. Vänsterblocket hade sedan 80-talet underlättat högre löner och bonusar till chefer oavsett vinst eller ej.
2013 har högern regerat i sju år. De skapade dyrare a-kassa och Jobb och Utvecklingsgarantin med vuxendagiset fas 3. Med begrepp som Arbetslinjen görs människans existens och samhällsfunktioner till en fråga om anställningsbarhet och vinstmaximering. Den som är anställd är en hel människa medan den anställningslöse är halv och i behov av omprogrammering oavsett ålder, funktion, kompetens, efternamn eller samhälleliga förutsättningar. Myndigheternas uppdrag har blivit att administrera och kontrollera folk i stället för att stötta dem i livets berg och dalbana. Inkomsterna ökar i takt med skattereformer för den som har anställning eller äger kapital medan övriga placeras i sysselsättning för ”det är bättre att göra något än inget alls”.
Blockens agerande är mer lika varandra än vad de själva vill tillstå. Det skulle annars inte finnas något, att likt barnen i sandlådan skapa konflikt om. Alla verkar överens om att alla människor är viktiga men inte varför. Retoriskt är de för välfärd med arbetslinjen och i ekonomiska sammanhang tillväxt men i praktiken kommer människan och miljön i kläm. Partier säljer ut hjärtefrågor på den politiska marknaden för att få röster samtidigt som det blir mer och mer akut att människor och moder jord får bättre hälsa.
Om samhället vore ett badkar är bankerna kranen som tillför mer pengar genom lån. Dessa betalas tillbaka med räntan som dränerar samhällsekonomin eftersom proppen inte är i. När skuld skapas undergrävs offentlig och privat sektor. Inget i lagen säger att bankerna får skapa pengar men de fortsätter då ingen säger ifrån. Medan skulderna dränerar samhället på pengar sitter politikerna på badkarskanten och käbblar om varför inte arbetslinjen fungerar, varför vi konsumerar motsvarande 1,6 jordklot och varför folk inte ser till att skaffa sig ett jobb, och bankirerna skrattar åt dem hela vägen till jobbet.
Vänster och höger är beroende av varandra för om inte den ena fanns skulle inte den andra ha existensberättigande. Det gör att humanism och ekologism förloras på den politiska marknaden. De är bara en kostnad i skuldekonomin.