Så har då regeringen äntligen fått ”ändan ur vagnen” och paketerat ett antal miljarder som ska stimulera ekonomin – hoppas de i alla fall. Vem gör väl inte det? Frågan är om det får förväntad effekt.
3 av de 8,3 miljarderna ska användas till förstärkt matchningsverksamhet. Det är mycket pengar som går till upphandling av coachinginsatser. Det vi sett av de hittills upphandlade coachinginsatserna är att det är precis samma sak som de insatserna som alliansen kritiserade starkt i valrörelsen 2006. Det skulle bli mycket bättre än tidigare och så blev det mer av samma sak med den skillnaden att det skulle ske av privata aktörer. Nu blir det ännu mer av samma sak. Det imponerar inte ett dugg på mig i alla fall.
Dessutom ser jag direkt att många kommer att hamna i lönedumpande anställningar på grund av Beredskapsavtalet, BEA 06, som slår undan alla andra kollektivavtal. Ett avtal som motarbetar fackföreningsrörelsens idé om lika lön för lika arbete. Därför är det märkligt att en stor del av fackföreningsrörelsen har skrivit under detta avtal. Är de i maskopi med arbetsgivarna tro?
Det mest effektiva användandet av pengarna vore att använda mer till offentliga anställningar än vad man tänkt. Det är också det billigaste alternativet för att få så mycket för pengarna som möjligt. För att få rättvisa anställningsvillkor borde man först och främst ta bort Beredskapsavtalet. Sedan fokusera mer på riktiga anställningar istället för praktik med mera. Många av de långtidsarbetslösa har lång arbetslivserfarenhet. Regeringen, och opositionen med för den delen, borde sluta resonera som om människor tappar alla erfarenheter och kompetens bara för att de förlorar anställningen.
Det är bra att pengar satsas på utbildning men låt den för all del utgå från individens behov och inte arbetsförmedlingens/privata aktörers utbud av kurser/praktik. Annars kommer det inte leda till en långsiktig utveckling för individerna utan enbart bli en åtgärd för att fixa statistiken. En politik som Socialdemokraterna var lika duktiga på under Göran Persson.
Arbetspraktik ska enligt regeringen öka i volym. Här vill jag varna för lönedumpande åtgärder på samma sätt som det under hela 1990-talet fram till nu har varit ett gissel i kombination med Beredskapsavtalet. Redan på 90-talet kom rapporter som tydde på att praktikplatser trängde undan riktiga arbetstillfällen.
Mona Sahlin är naturligtvis mycket kritisk men kommer ha svårt att hävda att Socialdemokraternas politik är bättre mot bakgrund av den ”vuxendagispolitik” de åstadkom.
Tyvärr är grunden för både regeringens och opositionens politik, att det ska finnas en ”naturlig ” arbetslöshetsnivå. Denna kalla NAIRU och uttalas – Non Accellerating Inflation Rate of Unemployment. Människor reduceras under dessa ideologier till arbetskraft och konsumenter. De som inte får rum på lönearbetsmarknaden är inte ens arbetskraft längre utan en inflationsdämpande kader som fyller en funktion utanför arbetsmarknaden och placeras i olika åtgärder på den parallella arbetsmarknaden där arbetslösa i bästa fall tvingas utföra ”riktiga” arbetsuppgifter till ynkliga villkor. Ett gigantiskt misslyckande för fackföreningsrörelsen.
ROT-avdrag är bra om de används till att höja kvaliteten för hela samhället. Satsa på att renovera miljonprogram och att bredda järnvägsnätet. Att bygga mer bilvägar och höghastighetståg är inte förenligt med långsiktig hållbarhet – för människan och miljön. Systemet med hushållsnära tjänster, som är tänkt att användas för ROT-avdragen, är redan kritiserat för att vara mest förmånligt för folk med löner på minst 50 tusen kronor i månaden. Det riskerar att de avdrag som regeringen tillåter kommer de människor med mest pengar till del och segregerar ytterligare samhället. Att dessa genomför energieffektiviseringar är dock bra. Med tanke på att de mest bemedlade människorna har störst bostäder kommer resultatet förhoppningsvis att bli att dessa får incitament att inte slösa så mycket med energin trots att de har råd.
Ur ett nationalekonomiskt perspektiv är det bästa, att använda största delen av pengarna till offentlig verksamhet/infrastruktur med mera i stället för att ge bidrag till privatpersoner. Då kan man redovisa pengarna som investeringar i stället för kostnader och gör bokslutet mer positivt. En del av de pengar som regeringen ”sparat” kommer från dem som står utanför arbetsmarknaden. Man har alltså dragit undan konsumtionsutrymmet för en grupp. Nu vill man ge välbemedlade människor rabatt på ombyggnationer. Det ser jag inte som något annat än gammal klasspolitik från den borgerliga regeringen.