Den tredje fasen i Jobb och utvecklingsgarantin är nu klar. Regeringen har beslutat om vad den som har varit med i Jobb och utvecklingsgarantin ska göra efter 450 dagar då fas tre inträder. Ändringarna föreslås träda i kraft den 2 mars 2009.
De första deltagarna når 450-dagarsstrecket i april och de har då att se fram emot att tvingas låglönearbeta hos företag och organisationer inom privat och offentlig sektor. Sysselsättningen ska pågå i upp till två år säger man men inget hindrar att deltagaren har flera tvåårsperioder under fas tre. Regeringen föreslår att ersättningen till anordnaren ska vara 225 kronor per dag och deltagare.
Det påminner om svunna tider då fattiga barn bjöds ut till familjer som erbjöd sig att ta hand om barn för billigaste penning från det allmänna. Den ”nya” arbetslinjen dammar av gamla modeller från fattigsverige för att driva igenom en arbetsmarknadspolitik som inte är värd att kallas annat än ”skit” för att använda arbetsmarknadsminister Littorins vokabulär. Under det ”skitår” som Littorin förutsagt ska alltså de som är långtidsarbetslösa pressas ännu längre ned i ”skiten”.
Talet om att arbete ska löna sig har bytts ut mot att det ska löna sig att ha en riktig anställning. Resten får skylla sig själva. Den massiva kritik som den borgerliga alliansen förde mot Göran Perssons (s)-regering för att bara bry sig om statistiken utan att bry sig om de arbetslösa har kommit på skam fullständigt. Nu gör alliansen likadant. Det är ett bevis på att regeringen är panikslagen inför nedskärningarna på arbetsmarknaden som numera räknas i tiotusental.
När får vi se en enad fackföreningsrörelse och opposition som ute på gator och torg visar sitt förakt för denna politik som ökar skillnaderna mellan fattig och rik ytterligare? Har facken och oppositionen lagt sig för alliansens spel med människors liv?