Kritik mot Arbetsförmedlingen för Fas 3-presentation – Nyheter | SVT.se.
Svt Rapport tar nu upp kritik mot den undersökning som Arbetsförmedlingen genomförde 2011 för att ta reda på vad personer i fas 3 tyckte om sin situation. Svaren som presenterades gick ut på att 3 av 4 personer är nöjda med fas 3.
Kritiken blev massiv och nu sågar även etablerade forskare undersökningen. Man menar att frågorna konstruerats för att ge ett visst svar, nämligen att fas 3 är bra som det är. Jag skulle vilja kalla undersökningen för politisk marknadsföring.
Ska man ha en åtgärd måste den utgå från individens behov och göra det möjligt att få en inkomst i nivå med kollektivavtal och då menar jag inte beredskapsavtalet BEA. BEA är ett avtal som slår undan fötterna på branschavtalen. Kommuner har i åratal använt BEA för att få billig arbetskraft utan att behöva tänka på lika lön för lika arbete. Bland annat de så kallade Plus-jobben var konstruerade så. I BEA anges hur det ska tillämpas:
§ 2 Tillämpningsområde m.m.
Mom. 1
Om inte annat följer av lag, förordning eller statlig myndighetsföreskrift, gäller detta avtal arbetstagare som
…….
c)
anställts i syfte att mildra arbetslösheten.
Avtal som tillämpas för ”att mildra arbetslösheten” kommer i konflikt med övriga branschavtal då de utgår från kompetens och erfarenhet. Vid hög arbetslöshet och snåla arbetsgivare slår det ut branschavtalen.
För att återgå till fas 3 så skrev jag sommaren 2011 om fas 3-undersökningens undermålighet i SALO:s tidskrift Vision Balans. Nedan har jag klippt in texten från tidningen:
Fas 3 debatterades mycket under våren 2011. Till och med etablissemanget började fundera om systemet med att hantera vanligt folk som vore de en fårskock kanske hade vissa nackdelar. Nyligen kom så den hett efterlängtade undersökningen som arbetsförmedlingen genomfört av fas 3. Resultatet av undersökningen blev enligt AF att 77 % av fas 3-deltagarna är nöjda. Tänk vad enkelt det är att tysta opinionen när man så lättvindigt tror att det är sanningen som presenteras.
I akademiska sammanhang är en svarsfrekvens på 80 % acceptabel för att resultatet ska kunna generaliseras till en större grupp. I AF:s undersökning var det endast 72 % som svarade så där har vi en brist. Det motsvarar 1076 personer. Av dessa är 77 % nöjda enligt AF, alltså 829 personer. Det ger 55 % av de ursprungliga 1500 personerna. Personer med vissa funktionshinder är dessutom undantagna vilket också kan snedvrida resultatet. Hur många det rör sig om har man dock inte angett i den tekniska beskrivningen av undersökningen.
Av de som inte svarade var orsaken att man inte fick tag i 23 %. 4 % vägrade att delta i undersökningen vilket motsvarar 60 personer. Det hade varit intressant att höra deras åsikter. Är det till exempel rädsla för repressalier som gjorde att de vägrade? Hur nöjda är de i så fall? 8 personer kunde inte svara på grund av sjukdom eller språksvårigheter. Det är få men jag undrar vad diskrimineringsombudsmannen skulle säga om att man utesluts på grund av språket.
Det finns alltid olika mätfel som gör ett material mer eller mindre sannolikt. Som man frågar får man svar säger man – eller – OM man frågar får man svar. Den som av någon anledning svarade att man är nöjd med sin fas 3-plats fick aldrig frågan om man är missnöjd med någon del. Endast de som angav att de är missnöjda fick frågan om vad de är missnöjda med. Det gör att mycket information går förlorad.
Att fokusera på ett begrepp som ”nöjdhet”, vilket är ett mycket diffust begrepp, visar att man inte är det minsta intresserad av att på ett professionellt sätt sätta fingret på vad personerna upplever som ett problem när det gäller fas 3. Det är ju trots allt det som är intressant i en undersökning som denna. Om man inte gör det blir inte resultatet relevant.
Eftersom AF åtminstone på papperet har ett uppdrag som förmedlare av arbete torde det innebära att man i stället skulle utvärdera hur många arbeten som fas 3 skapat. Nöjdheten kan då antas relateras till huruvida folk har fått jobb genom fas 3.
15 % anges ha gått till arbete eller utbildning. I denna grupp ingår även alla som fått kortare timanställningar men som fortfarande kan antas vara inskrivna i Jobb- och utvecklingsgarantin. Enligt AF-statistik var det i februari (2011) endast 1,4 %, motsvarande 363 personer, som fått arbete varaktigt under 90 dagar. Det visar hur lätt det är att förvilla med statistik. Man får anta att personerna som fått jobb är nöjda men ska man från etablissemanget vara nöjd med en så kostsam åtgärd som ändå gett så få arbeten eller utbildningar?
Det finns antydningar om att så inte är fallet men i stället för att ifrågasätta konceptet menar vissa att man ska utveckla det till att även omfatta ordinarie arbetsuppgifter. Det visar tydligt att etablissemanget inte är intresserat av annat än åtgärder som sätter ännu större press på arbetslösa och lönenivåer. Cynismen lyser igenom. Vem är intresserad av att anställa folk om de kan få fas 3-deltagare gratis? Vem tänker förresten på alla anhöriga som drabbas av den situation som arbetslösa tvingas leva med. Deras arbetsprestation försämras och kan riskera att de förlorar arbetet.
Gör om fas 3 till ett frivilligt starta eget-program, och aktivitetsstöd och anordnarbidrag till ett stöd för dem som vill skapa något nytt och indirekt skapa nya arbetstillfällen för dem som inte är entreprenörer! Släpp loss kreativiteten istället för att undergräva den!