När stadsminister Fredrik Reinfeldt talade i Almedalen igår så upptog han mycket tid till att tala om alla anställda som arbetar nattetid. Det är jätteviktigt att lyfta fram det arbete som görs när de flesta sover. Han poängterade att de flesta nattarbetare är unga kvinnor, ofta med utländsk härkomst. Nattarbetare är nya moderaternas hjältar.
Jag undrar när han ska ängna ett tal till anställningslösa för deras roll i samhället. En roll som inflationsdämpare, gratisarbetare, lönesänkare, kund i sjukvården o s v.
När socialförsäkringsminister Ulf Kristersson samtidigt anser att socialförsäkringssystemet fungerar trots att personer som Marita Häggström utförsäkras för andra gången på grund av de nya reglerna, då måste man fundera över vad Reinfeldts budskap egentligen signalerar.
I retorik handlar inte allt om vad man säger utan även det man inte säger. Den arbetslinje som Reinfeldt och Kristersson förhärligar genom sin retorik visar samtidigt i verkligheten att det finns grava dysfunktioner i konstruktionen. Åtminstone om man anser att alla människor har rätt till ett liv i trygghet.
Genom att inte tala om hur de ska lösa situationen med alla sjuka som förlorar trygghet när socialförsäkringssystemet nu utförsäkrar 2500 igen trots att de redan gjort en ”resa” splittrar Reinfeldt befolkningen i den del som är anställda och den del som är anställningslösa. Det är inte acceptabelt i ett solidariskt samhälle.
Vår produktionsapparat ”producerar” många sjukfall på grund av för hög arbetsbelastning och omänsklig arbetsmiljö, inte minst för alla Reinfeldts hjältar. Signalen har ger dem är att de inte är värda något om de blir sjuka på kuppen.
Ett lands välfärd mäts i hur väl man tar hand om de sämst ställda, inte i hur duktig man är på att trampa på dem!