Dagens nyheter berättar om en rapport som arbetsförmedlingen själv gjort som visar att deras arbete inte ger önskat resultat. Hälften av de sökande får ingen hjälp att hitta nytt jobb.
Martin Mobergs inlägg tar upp detta idag i Martin Mobergs betraktelser…: Fas 3 – den enda ”hjälpen” för allt fler långtidsarbetslösa, skamligt Engström!. Oavsett hur arbetsförmedlingen organiseras finns det alltid en politisk grund.
”Det har under en längre tid varit så att för de långtidsarbetslösa har det inte funnit något annat än den s k jobb och utvecklingsgarantins fas 3. Vad värre är, arbetsförmedlingen verkar inte ha någon annan hjälp att erbjuda i tid så att de långtidsarbetslösa istället kan få en ärlig och juste chans till ett nytt arbete vilket borde vara det primära målet. Denna brist som Arbetsförmedlingen uppenbart uppvisar kan man lätt kritisera sagda myndighet för, men då gör man det allt för lätt för sig. Det finns ett politiskt ansvar att utkräva för att det ser ut så här…”
En helt korrekt analys men om man inte ser denna ”längre tid” längre tillbaka än 2006 så blir bilden helt fel. År 2000 införde socialdemokratiska regeringen Aktivitetsgarantin som är Jobb och utvecklingsgarantins föregångare. Den kritik som hördes lät precis likadant som Martin Mobergs kritik:
”Ett helt poänglöst förvar i Sveriges största vuxendagis och hamnar man där är chanserna till ett riktigt jobb etter mindre än innan inträdet i den s k jobb och utvecklingsgarantin.”
Den kritik som socialdemokraternas Ylva Johansson riktar mot Alliansens Jobb och utvecklingsgaranti är densamma som Alliansen riktade mot socialdemoraternas Aktivitetsgaranti. Det blir tyvärr patetiskt då ingen har några nya idéer.