Vi på SALO-Malmö avslutar året med att tjuvstarta bloggen. Ett år av ökade klyftor och omvänd Robin Hood-politik läggs till handlingarna. Ett år av arbetslinje från höger till vänster. Ett år i överkonsumtionens och tillväxtens tecken som avslutats med ännu ett rekord för julhandeln.
Också ett år av växande motstånd mot ett sjukt samhälle. Revolutioner som störtat diktaturer. Ockupationer av finanskvarter och tilltagande kritik mot giriga banker och riskkapitalister. Medvetenheten och ilskan hos människor blir allt mer påtaglig. Låt oss hoppas att handlingskraften blir än starkare under 2012!
Arbete åt alla blir en allt mer avlägsen utopi i takt med att allt fler skor sig på arbetskraftsutbudets överskott. En drastisk minskning av antalet inskrivna vid landets arbetsförmedlingar skulle med all säkerhet följas av konkurser och minskad tillväxt i arbetslöshetsindustrin. Den så sparsamma och ekonomiskt ansvarstagande svenska staten avsätter gladeligen tiotals miljarder varje år för att nära en bransch vars egentliga syfte bara är att upprätthålla arbetslösheten eller som den officiella eufemismen lyder; bredda arbetskraftsutbudet.
Den yttersta symbolen för regeringens cementerande av utanförskapet; fas 3, finns fortfarande kvar. Kosmetiska förändringar har gjorts det senaste halvåret, ett nålsöga för utbildning har öppnats för ett fåtal. Uppenbarligen mer för att rädda alliansregeringens ansikte än de närmare 30 000 personer som befinner sig på denna sysselsättningsindustrins bakgård. Åtgärdens illaklingande namn håller på att fasas ut och kommer efter årsskiftet omnämnas sysselsättningsfasen. Återigen ett bevis för att regeringen är bättre på PR än politik.
Trots regeringens nederlag i riksdagen som skulle innebära ett stopp för fortsatta anvisningar till fas 3 strömmar deltagare in i den förnedrande åtgärden. Sedan någon månad tillbaka är antalet deltagare i jobb och utvecklingsgarantins tredje fas fler än antalet anställda på Volvo.
Det som basuneras ut som åtgärder i syfte att hjälpa personer tillbaka till arbetsmarknaden är istället en födkrok för diverse mer eller mindre seriösa aktörer. Arbetslöshetsindustrin har blivit en guldgruva för såväl utländska riskkapitalister som landets kommuner. Den konstruerade miljardindustri som vuxit fram på de arbetslösas bekostnad är nu lika beroende av skattepengar som de europeiska bankerna är av räddningsfonder. Att coacha, utbilda eller bara förvara arbetslösa är lukrativt vilket allt fler tycks ha upptäckt. Arbetsmarknadsutbildningar upphandlas centralt av arbetsförmedlingen, inte sällan av de som med god avkastning driver landets största friskolor. Dessa upphandlingar borde givetvis granskas och följas upp då de sker till skyhöga belopp på skattebetalarnas bekostnad.
Sysselsättning åt alla är däremot något regeringen prioriterar. Vare sig du tillhör den arbetsföra delen av befolkningen eller inte kan du vara säker på att dina dagar aldrig kommer att spillas på lättja. Att umgås med familj, arbeta deltid eller engagera sig i kultur och samhällsfrågor behöver ingen oroa sig för att behöva göra. Orimliga handläggningstider och indragna ersättningar är satt i system av myndigheterna för att vi ska försäkra oss om att ingen tid slösas på rekreation eller rehabilitering. De som jobbar den övertid som i våras visade sig motsvara 115 000 heltidsjobb har inte tid för fritid och därför måste i rättvisans namn de arbetslösa också fråntas denna. Detta är arbetslinjen vare sig den är regisserad av socialdemokrater eller moderater.
Gott nytt år och på återseende 2012!