I skuggan av socialdemokraternas och mediernas kris genomfördes i förra veckan en riksdagsdebatt med anledning av den ökande arbetslösheten. Mycket kritik framfördes mot fas3 men det mesta var sig likt. Nygamla moderater och nygamla socialdemokrater. Arbetarparti och arbetareparti, arbetslinje och arbetslinje. Jobb och utvecklingsgaranti eller aktivitetsgaranti. Välfärdsjobb eller fas 3. Också förstås, ”tillväxt tillväxt tillväxt”.
Ylva Johansson (s), vice ordförande i arbetsmarknadsutskottet inledde debatten. ”Sverige har goda finanser, men vi slösar med människor. Vi har en hög arbetslöshet och en katastrofal ungdomsarbetslöshet. Andelen människor som arbetar är lägre än när regeringen tillträdde. Fas 3 är nu Sveriges största arbetsgivare. 400 000 människor är i dag i arbetslöshet och utanförskap. Satsningar måste göras på utbildning i skola och vuxenutbildning, i spetskompetens och forskning. Det krävs investeringar för jobben!”
Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (m) påpekade att jobben är regeringens viktigaste fråga.
” -Sedan 2006 har reformtempot varit högt och bidragit till att arbetsmarknaden fungerat bättre.” Det finns enligt Engström i dag 165 000 färre i bidragssystem.
Finns det egentligen några partier i den svenska riksdagen som, sett till arbetsmarknadspolitiken, ligger varandra närmre än S och M?
Behöver vi ens socialdemokraterna?
Även Esabelle Dingizian (mp) efterlyste utbildningssatsningar för att förhindra att arbetslösheten ökar. Sedan 2006 när regeringen tog över har arbetslösheten ökat från 7,1 % till 7,7 %. Nästa år beräknas den hamna på 8,5 %. Det motsvarar 470 000 personer som inte har jobb. I december 2011 var totalt 30 000 människor i fas 3 och antalet fortsätter att öka. Regeringens s.k. garanti erbjuder inte möjlighet för arbetslösa att förvärva de kunskaper och färdigheter som efterfrågas på arbetsmarknaden.
”- Statsministern påstår att regeringen står för en arbetslinje inte en bidragslinje. Men kommunernas kostnader för ekonomiskt bistånd har ökat med nästan 3 miljarder 2006-2010. Detta p.g.a regeringens försämring av trygghetssystemen. Det absolut vanligaste försörjningshindret är just arbetslöshet – är inte detta en bidragslinje ministern?”
Vem ska ta bladet från munnen och ifrågasätta fundamentet på vilket begrepp som arbetslinje, sysselsättning och tillväxt vilar?
När får vi en debatt om NAIRU eller den ekonomiska politik som leder till kriser och arbetslöshet?
Josefin Brink (v) satte även hon fokus på det ökande socialbidragsberoendet och långtidsarbetslösheten. ”200 000 personer är i dag långtidsarbetslösa. Och alla prognoser tyder på en fortsatt ökning. Inom bara de närmsta månaderna kommer regeringens åtgärder för fas 3 att sysselsätta fler än vad Posten i Sverige gör. Över 30 000 långtidsarbetslösa kommer att vara placerade i fas 3. Det betyder att det snart finns fler oavlönade tvångsarbetare än antalet anställda i landets största företag. Är kanske fas 3 kronan på verket i regeringens strategi att pressa tillbaka löner och arbetsvillkor, skapa en låglönemarknad och en ny klass av arbetande fattiga? Eller är det kanske dags för regeringen att erkänna att man inte har lyckats bekämpa arbetslösheten eftersom man gör fel saker?” undrade Josefin Brink (v).
– Lägg ner de meningslösa garantiprogrammen, lägg ner den förnedrande fas 3 och erbjud i stället omskolning, arbetsmarknadsutbildning, subventionerade jobb med riktig lön för långtidsarbetslösa. Vägen bort från massarbetslöshet går via investeringar och en ekonomisk politik för full sysselsättning, påpekade Brink.
Framtidens samhälle kommer inte uppstå ur populistisk arbetsromantik. Utmaningarna är större än så och fortfarande ligger spelplanen öppen för det politiska parti som vågar presentera politik i en tid av obekväma sanningar.