Stötte av en slump på en radiointervju med Saku Tuominen som leder Redesigning 925, ett finländskt projekt som har som mål att ”designa om” arbetsveckan. Radiointervjun är på finska men eftersom de flesta av denna bloggs läsare inte behärskar detta framtida världsspråk ger vi oss på ett sammandrag.
Projektet går ut på att hitta bättre, effektivare och framför allt trivsammare vägar att disponera tiden man tillbringar på eller utanför sin arbetsplats. Man vänder sig främst till kontorssektorn, men många av ideerna och framför allt grundtänkandet borde kunna tillämpas på andra områden också. 9-5-tänkandet passar möjligen på löpande bandet men inte för tankearbete. Tuominen ger ett exempel från sitt eget företag som sysslar med tv-produktion.
En anställd manusförfattare frågade om han istället för kontoret kunde sitta hemma och skriva. Tuominen hade inget emot detta om han deltog i ett gemensamt möte i veckan. Författaren levererade ett utmärkt manus. Nästa vecka kom han med ett ännu bättre. Vecka efter vecka kom han punktligt med ett manus vars kvalitet bara förbättrades från gång till gång. Allt väl så långt.
Så småningom började dock kollegorna undra var manusförfattaren höll hus eftersom han inte syntes till och Tuominen svarade att han sitter hemma och skriver.
– Men är du säker på att han verkligen skriver?
– Nej, jag är inte alls säker.
– Men hur övervakar du hans jobb?
– Jag övervakar inte. Får jag ett manus som är bra, då är jag nöjd.
– Men är du säker på att han verkligen använder hela arbetsveckan till manuset?
– Det vet jag inte.
– Men tänk om han gör det på en timme?
– Så bra. Inga problem.
– Så du betalar honom en månadslön för en timmes jobb?
– Nej. Jag betalar honom för ett manusskript.
Alltså: Vilket är bättre, att sitta och slöa på jobbet, eller att göra ett kreativt och bra arbete vars resultat syns i just i själva arbetet, inte i tiden som gått åt?
Ett annat exempel som Tuominen ger kommer från Seattle i USA då en man som jobbade med telesupport tyckte att vädret var bättre i Thailand och tog med sig sin bärbara och fortsatte att svara i telefon därifrån. Kunderna var nöjda, så även alla andra, tills hans chef fick reda på det och ringde upp.
– Jag har hört att du är i Thailand.
– Det stämmer. Det är jätteroligt här, just nu är jag vid stranden.
– Du är avskedad!
– Varför?
– För att du inte bad om lov.
– Det gjorde jag inte av den anledningen att jag inte hade fått det. Men innan du avskedar mig, kan du svara på en sak: Har någon klagat på mitt arbete?
– Nej.
– Varför avskedar du mig då?
– För att om alla skulle göra som du, hur skulle det se ut?
– Det kan jag tala om för dig. Om alla skulle göra som jag, då skulle alla svara i telefon från Thailand.
Vad var det viktigaste för företaget eller chefen i den här historien? Att arbetet blev utfört som det skulle, eller att arbetet skedde på en för arbetet förutbestämd plats oavsett resultatet? Frågan ”hur skulle det se ut om alla…” är en av kreativitetens största fiender. Att makthavare, som chefen i historien, ofta använder sig av uttrycket säger kanske mer om deras egen roll i sammanhanget. Tänker de på projektet och företaget de jobbar med, eller på sig själva? Vad är de rädda för? Att avslöja sig som fantasilösa och ineffektiva själar med alldeles för hög lön?
Tiden är en helig ko. Det är viktigare att du är närvarande än vad du uträttar på ditt arbete. Något som Saku Tuominen ofta påpekar. När du tänker och skapar, gör du det bättre om du sitter vid ett skrivbord mellan nio och fem, eller kan du t o m tänka bättre och mer kreativt i sängen, i duschen, i affären eller i tvättstugan? Att ta med sig arbetet till hemmet behöver inte vara en nackdel, lika lite som att ta med sig hemmet till arbetet. När du väl är på ett kontor ska det inte vara straffbart att uträtta privatärenden på arbetstid om detta skapar mer harmoniska och mindre stressade medarbetare. När tvättstugan är avklarad finns tid till arbete och tvärtom. Tuominen till och med uppmuntrar sina medarbetare till att spela Angry Birds ett par gånger om dagen eller besöka facebook då och då för att hjärnan ska få nytt syre från annat håll och koppla av för att sedan fungera ännu mer effektivt. På frågan om inte detta minskar effektiviteten på arbetsplatsen besvarar han:
– Nej, men det minskar tiden som du sitter uttröttad och uppgiven på jobbet.
Inom konst och media är inte dessa tankar revolutionerande på något sätt. Det är vad som sägs, skrivs, målas och sjungs som avgör, inte hur mycket tid du har lagt ned. Och visst har vi hört om skrivkramper och skapandets vånda från ledsna konstnärer, men knappast om hur sent Picasso gick till jobbet under den blå perioden.
Är det inte dags för hela samhället att börja tänka om, nu när vi har så fina maskiner och datorer som kan göra jobbet åt oss? I Finland har man kommit en bit på väg. I projektet har man intervjuat 1500 människor inom ”kontors- och tankesektorn” och många storföretag som IBM och Fazer samt en del statliga institutioner deltar i Redesign 925.
Tuominen använder ofta det tabubelagda ordet ”roligt” när han talar om arbete istället för det mer korrekta ”plikt” och frågar flera gånger om det är bättre att ”spela upp arbete som teater”, dvs sitta och lata sig på en arbetsplats, skriva upp möten och sammankomster i sina egna och varandras agendor till ingen nytta för att fylla ut tiden, eller att under kortare tid göra ett bättre och mer koncentrerat arbete?
Själv tänker jag efter att ha hört intervjun med Tuominen att Sverige måste vara världens största u-land vad förlegad arbetsmoral beträffar. Finns det något annat land där man gemensamt, med skattemedel, betalar för att folk ska sitta och lata sig, dumpar marknadsmässiga löner bara för att vi alla ska vistas på en låtsad arbetsplats under vissa klockslag varje dag för att göra sysslor som ingen behöver bara för att det ska vara rättvist? (Eller låta bli bara man är där.) Det spelar ingen roll vad det kostar. Vi skapar merarbete och framför allt kostnader för redan kontrollerande myndigheter som Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. Det spelar inte heller någon roll vad vi har för färg på regeringen, just nu råkar vi ha en blåare variant, men hör på vilken politiker som helst med vilken färg som helst, nog svarar alla att den viktigaste är sysselsättningen. Sysselsättning är viktigt, men inte dess resultat.
P.S. Detta inlägg publicerar jag en fredagkväll klockan 18.30 då alla civiliserade människor har gått hem. Förarbetet med att bl a lyssna på intervjun gjorde jag i natt mellan kl 00.00 och 02.30 fast jag tog en macka emellan och såg på ”My name is Earl” i Kanal 6. På måndag tänker jag sova länge om det inte är fint väder förstås.